Vikingarnas mytologiska värld

Vikingatidens människor tycks ha sett världen ungefär som en rund platta eller skiva, där det i mitten stod ett väldigt träd – världsträdet Yggdrasil.

Yggdrasil

Yggdrasil sträcker sig från underjorden, genom de levandes värld och hela vägen upp i himlen. Yggdrasil beskrivs ibland som en stor ask, och ibland är det ett träd som är grönt året om. Trädets grenar sträcker sig ut över hela världen och dess rötter till olika delar – en går till Midgård, där människorna bor, en sträcker sig till Utgård, där jättarna bor, och vid den tredje roten ligger Nifelhel, där Hel, härskarinnan över dödsriket bor.

Intill Yggdrasils stam ligger Urds underbara brunn. Urd är en av nornorna som bor under trädets rötter. Nornorna är ödesgudinnor och heter Urd, Verdandi och Skuld – det som varit, det som är och det som ska bli.

Det finns flera djur som lever av och i Yggdrasil. Vid en rot ligger ormen, eller draken, Nidhögg och gnager, längs stammen springer ekorren Ratatosk och högst upp sitter örnen Hräsvälj. En get som heter Heidrun äter av dess barr och i trädets krona tuggar fyra hjortar på trädets knoppar.

Asgård

I Asgård, uppe i Yggdrasils krona, bor gudarna på sina olika gårdar. Ofta påminner gårdarnas namn om den gud eller gudinna som bor där. Njord bor på Noatun, Freja bor i Folkvang, Tor bor i Trudvang, Heimdall bor i Himmelsberg och Frigg i Fensalarna. Ner till Midgård kommer gudarna via bron Bifrost – regnbågsbron. När gudarna behöver besluta saker samlas de för att hålla ting vid Urds brunn.

Inom Asgårds murar ligger en stor slätt, Idavallen. Här samlas gudarna för att bestämma människornas öden, slöjda, smida och timra. För att skydda sig mot ett eventuellt anfall från jättarna har gudarna låtit bygga en stor mur runt hela Asgård.

Midgård

Runt omkring Yggdrasil ligger Midgård, det vill säga platsen eller gården i ”mitten”, som är människornas värld. Människorna kan vara antingen fria eller ägda av andra, då kallas de trälar. I Midgård bygger människorna sina hem men också platser som är som en spegling av gudarnas värld med ett träd, ett tempel och en vattenkälla.

Världen och himlen skapades en gång med jätten Ymer som byggmaterial. Det var Oden och hans bröder som kom på att använda jättens kropp. När vi går runt bland skog och berg och simmar i sjöar och tittar upp mot stjärnorna, då är Ymer överallt. Himlen är hans huvudskål, berg och sten hans ben, jordmassan är han kött, träd och gräs är hans hår och blodet är allt vatten i hav och sjöar – och molnen på himlen är hans hjärna. Ni förstår hur stor han måste ha varit!

Runt omkring världen ligger det stora havet, en ocean, och i havet ligger en gigantisk orm av jätteätt som heter Midgårdsormen, som biter sig själv i svansen och som sällan visar sig.

En gång försökte Tor fiska upp den. När Midgårdsormen, eller Jörmundgandr (”den väldiga staven”) som den egentligen heter, var liten kastade Oden ormen ned i havet och där växte den sig större och större och nu är den så stor att om den rör på sig för mycket blir det jordbävning.

Utgård

Bortom Midgård och bortom havet, långt ut vid världens ände, ligger Utgård, där jättarna bor. Om människorna ger sig för långt ut på havet eller in bland bergen eller ut i ödemarkerna kan de komma allt för nära Utgård och hamna där.

Jättarna är gudarnas värsta motståndare, men det hindrade inte till exempel guden Frej att bli kär i jättinnan Gerd eller att jätten Trym att vilja gifta sig med gudinnan Freja! Ibland blir de äktenskap mellan gudar och jättar, som mellan guden Njord och jättinnan Skade.

Tor far ofta iväg österut och slåss med sin hammare mot jättar och även andra gudar reser emellanåt till Utgård i olika ärenden. Men ibland festar gudar och jättar tillsammans.

Hos jättarna finns också vishetens brunn, som kallas Mimers brunn, där Oden offrade sitt öga.

Jättarna har ett skepp som heter Nagelfar och Rym är rorsman. Skeppet är byggt av döda människors naglar och det är det största skeppet i världen!

Nifelhel

I dödsriket Nifelhel, den dimhöljda världen, råder evig vinter. Här ligger draken Nidhögg och gnager på Yggdrasils rot, vid brunnen Hvergelmer.

Det var Lokes och Angerbodas dotter Hel som kastades hit ned och skapade ett dödsrike. Hels syskon är jättevargen Fenrisulven och Midgårdsormen.

Längst i norr finns en strand som heter Nastrand – likstranden. Där ligger en stor, hemsk saI som är byggd av sammanflätade ormar som spyr ut frätande etter. I giftströmmarna vadar varelser som kallas ”mordvargar”.

Vägen till Nifelhel går genom mörka dalar och nedåt över en älv som heter Gjöll, gränsen till de levandes värld. Bron över till dödsriket heter Gjallarbron. Nifelhel omges av en mur och ingången, Helgrind, vaktas av en väldig hund. Nere hos Hel finns också en svartröd tupp som gal för de döda.