Forntider

Utställningen Forntider finns på gatuplan.

Forntider del 1

Kvinnan från Barum

En av de äldsta kända kvinnorna i Sverige blev begravd en vårdag för cirka 9000 år sedan i Bäckaskog (Barum) i Skåne. Under ceremonin sattes hon i en grop med benen uppdragna och händerna framför bröstet så som hon är utställd. Vid utgrävningen år 1939 tolkades hon först vara en man eftersom jaktvapen fanns med i graven. Men genom analyser av skelettet kunde osteologer (benexperter) senare konstatera att det var fel. Moderna utgrävningar har visat att den tidens kvinnor ofta var jägare och fiskare, vid sidan av samlandet.

”Kvinnan från Barum” (tidigare ”Bäckaskogskvinnan”) Skåne, Kiaby (Barum), ca 7000 f.Kr. Rekonstruktion till vänster i bild, SHM 22438

Människors behov av gemensamma minnesmärken och monument är tydlig i spåren av tidiga jordbrukarsamhällen. Utvalda personer begravdes i stora stenkammargravar. I utställningen är en sådan person från Falbygden i Västergötland gestaltad. Det är en så kallad gånggrift där över hundra människor begravts under 800 år, mellan cirka 3500 och 2700 f.Kr., ungefär två personer per generation.

Världen i Sverige

Kontakterna med omvärlden blev allt tätare från 2000-talet f.Kr och framåt. Det syns på de föremål som männen och kvinnorna från Hasslöv i Halland ägde, liksom de gåvor kvinnan från Stora Köpinge i Skåne fått med sig i graven. De tillhörde en överklass som etablerade sig på 1700-talet f.Kr. De begravdes i stora högar enligt den nya tidens ideal och fick med sig smycken och vapen i metallerna brons och guld, bland annat svärd som var en nyhet. Föremålen var ofta stora och överdådiga, rikt dekorerade med spiraler och abstrakta mönster. Grunden för överklassens rikedom låg troligen i kontrollen av metallerna som importerades, ingen brytning förekom i Skandinavien. Den sociala samhällsstruktur som nu skapades har i olika former kommit att existera långt fram i historisk tid. Föremålen du ser i utställningen var statusföremål som signalerade makt och rikedom och en del av dem offrades till gudar och gudinnor. De är hittade i mossar och sjöar.

Kunskapen att gjuta föremål av brons introducerades i Skandinavien omkring 1700 f.Kr. och spår av gjuterihantverket finns på många utgrävda boplatser. Du kan se deglar av lera, avsedda att smälta koppar och tenn i, liksom gjutformar av täljsten. Vid sidan av metaller fortsatte befolkningen att använda sten, trä och horn som material i sina arbetsredskap och andra föremål genom hela förhistorien.

Hällristningar

Kommunikationen mellan människor sinsemellan och troligen också med gudarna skedde med hjälp av ett bildspråk, hällristningar. Sådana finns på många berghällar i landskapet eller som i utställningen på ett stenblock från Öland. På blocket finns bilder av hästliknande djur och ett skepp med människor, ristade som streck. Högst upp kan du se en cirkelfigur, och på sidorna är en mängd små gropar inhuggna (kallade skålgropar). Cirkelfiguren brukar tolkas som en solsymbol medan groparna tros ha haft en mer allmän magisk betydelse.

Stenblock med hällristningar, Öland, Smedby, 1700-1100
f.Kr. SHM 15695

Riktiga skrivtecken, runor, finns på de utställda stenarna från Mjällby i Blekinge och Stånga på Gotland. Kunskapen att rista runor är nästan 2000 år gammal. Man anser att inspirationen kom från den latinska skriften, men teckenordningen är helt annorlunda och det tyder på att runorna skapades på avstånd från det romerska riket, kanske i Sydskandinavien.

Romarrikets influenser

En ung kvinna blev begravd i Gårdlösa i Skåne. Hon har burit en dräktnål i silver med namnet ” ek unwodz” (jag Unvodz) inristat på baksidan. Vem namnet syftar på vet vi inte, kanske den unga kvinnan eller tillverkaren av nålen eller kanske föremålet självt? Kvinnan har levt på 200-talet e.Kr., omkring 100 år senare än en man vars grav också låg i Skåne, i Öremölla. Båda har tillhört en priviligierad samhällsklass, influerad av det romerska rikets teknik, konst och mode. Romarrikets influenser sträckte sig långt utanför dess egentliga gränser och ända upp i Skandinavien.

Mannen i Öremölla hade lagt sig till med en kontinental livsstil. En komplett romersk dryckesservis i brons med serveringskärl, skopa och vinsilar följde honom i graven. De två dryckesglasen i servisen är av högsta kvalitet, troligen blåsta av en egyptisk eller syrisk glasmästare.

Till skillnad mot föregående tiders mer abstrakta dekorer blir den figurativa konsten populär. Den myllrar av olika fantasidjur som ibland är svåra att tyda. Se på de praktfulla reliefspännen som smyckat kvinnodräkter under 400 och 500-talen e.Kr., hittade i Jämtland, Hälsingland och Uppland.

Bostäder

Hallen var det stora rum som dominerade i bostadshusen, lite som vår tids vardagsrum. Hallen blev särskilt viktig som mötesplats från 400-talet e.Kr. och framåt. Där kunde man visa upp lyx och status och bjuda på frikostiga gästabud. Maten var viktig, stora köttgrytor i järn hängde över husets stora härd i kraftiga kedjor. I utställningen finns en sådan med grytgafflar och ett exklusivt bronsfat intill. De är också exempel på den köksutrustning överklassen kunde få med sig i graven till nästa liv.

Vid gästabuden roade sig deltagarna med att spela brädspel och musiker underhöll på lyra. I en sådan miljö rörde sig aristokraten från Vendel i Uppland vars vapen och prakthjälm var mästerstycken, tillverkade av skickliga hantverkare. På likande sätt har en överklasskvinna från Köpingsvik på Öland levt. Hon blev begravd med bland annat en stor pärluppsättning. Föremålen är i dag i fragment eftersom den döda blivit bränd på bål, en så kallad brandgrav. Båda levde under 700-talet e.Kr. och du kan se fynden från deras gravar i utställningen.

I hallen fanns också plats för utövande av religion och berättande av sagor och myter. I utställningen finns små, delvis förgyllda, manliga fruktbarhetsfiguriner från Lunda utanför Strängnäs och guldbleck i miniatyr med kyssande par. De är hittade på Helgö i Uppland. Kanske föreställer figurerna på guldblecken kärleksguden Frej och jättekvinnan Gerd ur den fornnordiska mytologin.

Forntider del 2: En resa i tid och rum

I den andra delen av Forntider gör du en resa i tid och rum. Centralt i utställningen finns en lång avgångshall (transithall). Från hallen lockas du ut på resor genom olika utgångar. I de rum du kommer till finns tematiska frågor om vem du är, vart du är på väg, hur stor din värld är och vem som styr den. Föremål från olika tider och platser diskuteras och en del av de frågor som ställs kan bara du svara på.

Frågorna om vem du är och varifrån du kommer hittar du i avgångshallen, i var sin ände av rummet. Samtida avbildningar av människor, liksom sammansmältningar av människa och djur ger en inblick i hur förhistoriska människor såg på sig själva, sin relation till gudarna och till djurvärlden. Se till exempel de tidiga kvinnofiguriner som är tolkade som prästinnor eller gudinnor, hittade i Skåne, Blekinge och Västergötland. De kan dateras till 700–500-talet f.Kr. De två små bronsmännen i hatt från Skåne är ännu äldre, daterade till 1300-talet f.Kr. Fågelmasken med mänskliga drag från Halland är ihålig. Troligen skulle den sitta i toppen på en processionsstav. En liknande funktion kan ceremoniyxan i form av ett älghuvud från Alunda i Uppland haft. Den är ett konstnärligt mästerverk, tillverkad någon gång mellan 4000 och 1800 f.Kr. På undersidan finns ett koniskt hål som visar att den haft ett skaft. Yxan är troligen hitförd från nuvarande Finland eller Ryssland.

Ceremoniyxa av sten, Uppland, Alunda, 4000-1800 f.Kr. SHM 14168

I en av de tematiska avgångarna finner du frågan Vem lever du med? Den tar upp olika perspektiv på familjenormer, bland annat föremål som signalerar olika genus- eller sociala roller, till exempel dräktdetaljer och vapen. Både det som åtskiljer män och kvinnor finns utställt, liksom prydnader i form av spännen och nålar som varit genusneutrala. En grupp som är svårfångad i förhistorien är barnen och hur de betraktades. Se på de små utställda föremål som förmodligen är tillverkade för barn. Det är ofta miniatyrer av redskap och smycken som man hittar i de vuxnas värld.

Utbyten och resor

Kontakter, utbyten och resor löper som trådar genom hela historien. Resandet i sig kan uppfattas som en existentiell drivkraft som gäller inte bara i livet utan till dödsriket, något som illustreras i de gotländska bildstenarna. En av dem finns på väggen i den långa avgångshallen. Centralt i hallen finns också statusbetonade föremål från resor och kontakter, till exempel en romersk vas med en tempelinskrift tillägnad solguden Apollo Grannus. Den är hittad i Björksta i Västmanland. En hopsamlad förmögenhet i brons grävdes ned i jorden på 500-talet f.Kr. i Glanshammar i Närke. Den vittnar om kontakter med Grekland, Italien och Österrike. I utställningen finns också ett krumsvärd, från Heda, Östergötland som i sin form var inspirerad av förlagor från Mindre Asien och Donauområdet. Östliga kontakter går att se i fynden från Överkalix i Norrbotten där en grupp människor levt någon gång under 4000 till 2000-talet f.Kr. Förvaringskärl (så kallad kamkeramik) och flinta är av typer som också finns i Finland och Ryssland, ända bort till Uralbergen. En annan form av resande är de nybyggare som sökte sig nya marker att leva på när isarna smälte under vår tidigaste historia. Se 14 000 år gamla redskap som de tidigaste resenärerna lämnade i nuvarande Skåne, Dalarna, Hälsingland, Härjedalen, Lappland och Södermanland.

Två avgångar går till rum som behandlar teman om makt och livsåskådning. Religion och offerhandlingar har haft en stor betydelse för människors tankar och agerande. Praktfulla dolkar i fint huggen flinta var ett sätt att visa upp sin status och makt för att sedan offras till gudarna på 2000-talet f.Kr. Dolkarna är så skickligt huggna att flintbladen i motljus är halvt genomskinliga. Förebilderna var dolkar i brons i Mellaneuropa. En av de vackraste i utställningen kommer från Skatelöv i Småland. Några århundraden senare blev brons och guld de stora metallerna i offersammanhang. Två ceremoniyxor från Fors i Södermanland har använts i religiösa ritualer. En praktisk användning var omöjlig, de är klädda med brons i ett tunt lager över en lerkärna.

Processionsyxor av brons, Södermanland, Fors, 1500-1300 f.Kr. SHM 3573

Från samma tid, cirka 1500 f.Kr., känner vi till en typ av kvinnodräkt som kan ha tillhört danserskor eller prästinnor. Den korta ullkjolen (snörkjol) bestod av ulltrådar, klädda med bronsrör så att kjolen klirrade när de rörde sig. Till dräkten hörde tunga smycken med spiral-, stjärn- eller vågbandsmönster. Denna dräkttyp levde kvar i många hundraår och i utställningen kan du se bronsrör till en ullkjol tillsammans med smycken. Hästar och tjurar tillhör de djur som ofta förekommer i offersammanhang under stor del av förhistorien. Andra mer krigiska offer finns också utställda, de kallas krigsbytesoffer. Efter Kristi födelse blev det i olika områden tradition att lägga ned stora mängder förstörda vapen och soldatutrustningar i våtmarker. Troligen var det besegrade fienders egendom som skänktes till gudarna efter att vapnen hackats sönder och gjorts obrukbara. Ett sådant offerfynd är utställt från Skedemosse på Öland, där det också ingick människo- och djurben i offerritualen.

Spår av bosättningar

Den världsbild människor haft under olika tidsperioder tog sig ibland uttryck i föremåls-och bildvärlden. Vid Ångermanlands mäktigaste fors Nämforsen finns tusentals hällristningar på klipporna. De är tolkade som kommunikation med andevärlden och de äldsta ristades redan för drygt 6 000 år sedan. I trakterna runt forsen finns spår av bosättningar från de människor som levt här. Du kan se dem i utställningen.

I en mosse nära Omberg i Östergötland, fanns en annan mötesplats cirka 3 100 f.Kr., Alvastra pålbyggnad. Den bestod av en plattform med golv av trä och nedstuckna pålar i mossen. Under en period av 600 år kom befolkningen i området dit regelbundet för att mötas och äta offermåltider, där bland annat nötter, äpplen och säd ingick. I ceremonierna, tolkade som fruktbarhetsriter, ingick att klyva stenyxor för att sedan sänka dem i vattnet runt plattformen. Även människoben har hittats i mossen, bland annat kraniet av en 20-årig man som troligen blivit skalperad. En rekonstruktion av pålbyggnaden finns utställd. Den var indelad i två avdelningar, kanske var det olika klaner med olika livsstilar som möttes här.

Stjärnor, sol och måne tillhörde det som var viktigt för bronsåldersmänniskornas mytologi. Berättelser om solens gång över himlen dekorerade rakknivar i brons. Teorier finns om att det märkliga, trumliknande kultobjektet från Balkåkra i Skåne kan ha fungerat som en miniatyrmodell av kosmos, använd vid ceremonier i Skåne för 3500 år sedan.

Vem skapar historien?

De två sista avgångarna tar dig fram till 1800- och 1900-talen. Här ställs frågor om vilka som skapar historien, av vem som tolkar och för vilka syften den kan komma att användas. Läs om tongivande 1800-talsarkeologer som Christian Jürgensen Thomsen, Sven Nilsson och Oscar Montelius. Dessa män definierade olika tider, kategorier och områden i scheman som arkeologer i stort sett än i dag använder för sortering och datering av föremål. Men i valet av de föremål som är värda att spara för framtiden har synen förändrats flera gånger och är en pågående diskussion.

Se också till exempel prakthjälmen från Vendel i Uppland som ingick i nationalromantikens mytskapande om ett enat Svearike. Eller hur klassificeringen av förhistoriska, mänskliga kvarlevor kunde ges ett rasbiologiskt innehåll av olika vetenskapsmän.