Hoppa till innehåll

Många kristnanden

Skandinavien blev inte kristet hux flux. Kristendomen kom gradvis och kristnandet var en komplicerad historisk förändring. Kristendomen mötte olika traditioner och sociala sammanhang i olika områden, eftersom den hedniska religionen inte varit enhetlig. Medan delar av det som senare blev södra Sverige varit påverkat av kristendomen långt före vikingatiden skulle det dröja länge innan norra Skandinavien blivit kristnat. Det var egentligen inte frågan om ett kristnande utan om många.


 

Missionären Ansgar försökte predika den kristna läran i Birka redan på 800-talet. Det verkar ha gått ganska trögt. Han kom från det katolska högkvarteret för norra Europa i Bremen och här ville man gärna skaffa sig inflytande i Skandinavien. Därför sände man ut missionärer. Den ortodoxa kristendomens idéer nådde också Norden, fast österifrån, och missionärer och biskopar kom dessutom hit från de brittiska öarna. Några riktiga resultat blev det egentligen inte förrän mot slutet av 900-talet och mest på 1000-talet. Då lyckades kyrkomännen få de mäktiga i samhället att låta döpa sig, bygga kyrkor och installera biskopar.

Kräkla från biskopsstav. Helgö, Ekerö socken, Uppland. Inventarienr: 25075:1000.

Ny kungamakt

För maktens människor innebar kristnandet stora fördelar. Kyrkans män var goda administratörer och samhällsbyggare. De kunde förmedla kunskaper om hur riken skulle skapas. En kristen kung var en helt annan slags härskare än vikingatidens skandinaviska kungar. Den nya kristna kungamakten tog sig nya rättigheter och använde nya och effektivare maktmedel.

Nya traditioner

Man fick alltså en ny slags kungar i och med kristnandet. Men det innebar också mycket annat. Alla de gamla begravningsplatserna fick läggas ner och de döda skulle istället begravas på nya kyrkogårdar. Medan det tidigare ofta funnits en gravplats för varje by eller till och med gård skulle man nu ha mycket färre gravplatser – en per kyrksocken. Tidigare var de döda på släktgravfältet knutna till de levandes rättigheter till gårdar och jord. Nu skulle alla ingå i den stora kristna gemenskapen vid kyrkan. Till den nya kulten skulle man ha kyrkorum och de måste byggas. Gamla offerplatser och kulthus revs. De lokala landskapen kom så småningom att se ganska annorlunda ut och de nya traditionerna förändrade de gamla livsmönstren.

Krucifix från grav i Birka. Björkö, Adelsö socken, Uppland. Inventarienr: 34000:Bj660

Snabbt eller långsamt

I vissa regioner gick kristnandet snabbt, landskap och traditioner förändrades över en generation eller två. På andra håll tog det flera hundra år. Under 1100-talet blev den kristna kyrkoorganisationen helt etablerad i det som nu är södra och mellersta Sverige.