Hoppa till innehåll

Hemlanden

RAÄ 118


Björkös största gravfält, Hemlanden, är beläget öster om Svarta jorden. På Hemlanden är omkring 1600 gravar synliga ovan jord. Majoriteten av dem är runda högar men även tre- och fyrsidiga samt skeppsformade stensättningar förekommer. Gravfältet tar sin början vid stadsvallen – det finns även gravar på vallens insida – och sträcker sig vidare i nordlig och nordöstlig riktning ända ner till den forna sjöstranden. I östlig/sydöstlig riktning begränsas gravfältet av vad som idag är betesmark men som tidigare varit uppodlad åker. I det här området har antagligen betydande delar av gravbeståndet försvunnit till följd av bortodling.  Med sina många gravar fördelade över en yta på omkring 20 hektar (200 000 kvadratmeter) är Hemlanden ändock Sveriges största vikingatida gravfält.

I många delar av Hemlanden ligger gravarna väldigt tätt invid varandra. Arkeologiska undersökningar har avslöjat att det inte är ovanligt att yngre gravar medvetet eller omedvetet förlagts ovanpå äldre gravar. Foto: Jonathan Olsson/SHM

Mindre än hälften – drygt 42 % – av Hemlandens gravar har undersökts, lejonparten av Hjalmar Stolpe som under sina säsonger på Björkö kom att undersöka 677 stycken. Dessförinnan hade Alexander Seton undersökt en handfull och på 1930-talet undersökte Holger Arbman tre stycken. Under de senaste decennierna har endast två undersökningar berört gravar på Hemlanden, dels år 2000 när Stockholms länsmuseum undersöker samt restaurerar en skadad grav, dels 2013-14 när Historiska museet gjorde förnyade undersökningar av två gravar som Stolpe tidigare delundersökt.

Även om flertalet utgörs av större eller mindre runda högar så finns också andra gravformer företrädda. I förgrunden till en större hög syns här en lägre anläggning med markerad kantkedja av stora stenblock. Foto: Jonathan Olsson/SHM

Fördelningen undersökta gravar är väldigt ojämn, merparten ligger i nära anslutning till stadsvallen. I de mer avlägsna delarna djupt in i gravfältet har endast ett fåtal gravar undersökts. Detta medför naturligtvis att den bild vi tycker oss ha av hur gravar av olika karaktär fördelar sig, med exempelvis kammar- och skelettgravar nära stadsvallen under det att brandgravarna mestadels är förlagda längre in, mycket väl till delar kan vara skenbar. Långt in, invid sjöstranden till Korshamn, ligger en spännande stor rektangulär anläggning som i folkmun kallas ”kyrkan”. Anläggningen är inte undersökt men om den skulle visa sig vara en husgrund från vikingatid kan den på ett avgörande vis förändra bilden av Hemlanden och dess innehåll.

Några högar har ståtliga markeringar av resta stenar. Foto: Jonathan Olsson/SHM

Namnet Hemlanden refererar till den tid då området var uppdelat i ett antal beteshagar och andra mindre brukningsenheter såsom täppor och dylikt, som nyttjades av de olika hemmansägarna i Björkö by. Några av dessa täppor bär märkliga namn såsom exempelvis Avundsvreten och Pusshagen, och är synliga som lakuner eller ”håligheter” i den samlade och annars täta gravfältsbilden.

Vid Pusshagen i det inre av Hemlanden finns – som sig bör – en liten vattengöl mellan gravhögarna. Foto: Jonathan Olsson/SHM.

Även om det kan ligga nära till hands att tänka sig att täpporna är tillkomna under senare tider så är det inte alldeles självklart att så är fallet. De vikingatida gravfälten var i sin samtid inga ”döda platser” i landskapen. De nyttjades för olika syften, inte minst för rituella sammankomster, och kanske att några av täpporna var i bruk redan då. Det som – i så fall – odlades på dem var måhända avsett att användas och förtäras inom ceremonier i anslutning till de döda anförvanterna i Hemlandens högar.

Vy över Hemlandens östligaste del. I förgrunden syns en flack yta med större glest liggande stenblock. Åtskilliga av dessa härrör troligtvis från bortodlade gravar. Foto: Jonathan Olsson/SHM

Vy över Hemlandens östligaste del. I förgrunden syns en flack yta med större glest liggande stenblock. Åtskilliga av dessa härrör troligtvis från bortodlade gravar. Foto: Jonathan Olsson/SHM