Långnabba puss

 RAÄ 228 – på Birkas baksida

I skogen, omkring 300 meter nordost om Kärrbackagravfältet ligger en grupp med gravar som till inte för så värst länge sedan var i det närmaste helt okända. Platsen kallas Långnabba puss och det lite märkliga namnet ”puss” antyder att det här tidigare fanns en källa eller vattentäkt. Gravarna är fördelade på fem olika fornlämningslokaler, mer eller mindre runt den forna vattenpussen. En av den är ett gravfält, RAÄ 228, som innehåller 11 gravar. De övriga, RAÄ 113, 114, 228 och 230, är ensamliggande gravar och ligger strax norr och nordväst om gravfältet.

Rund stensättning på gravfältet vid Långnabba puss. Gravarna är till det yttre mycket olika de som finns på exempelvis Hemlanden, trots att avståndet dem emellan endast uppgår till ett par hundra meter. Foto: Jonathan Olsson/SHM

Gravarna på gravfältet består av stensättningar samt en skeppssättning. Samtliga saknar den för Birkas gravar annars så karaktäristiska jordfyllningen. Istället är stenarna i anläggningarna bevuxna med mossa, något som gör att de påminner om gravar från äldre tidsperioder än vikingatid. Men då ingen av dem har undersökts så är osvuret bäst i det här sammanhanget då det inte var helt ovanligt att man under vikingatiden lånade drag av äldre tiders ”gravmode”.

Liten stensättning uppbyggd av stora block med rest, triangulär sten i centrum. Foto: Jonathan Olsson/SHM.

Även de ensamliggande gravarna norr om gravfältet uppvisar ett äldre formspråk. Två av dem är ganska stora rösen, omkring tio meter i diameter och en knapp meter höga. Sedan vikingatid torde få besökare ha haft vägarna förbi här. Undantaget de på ön bofasta förstås, för i närområdet finns tecken på att omgivningarna en gång i tiden har varit uppodlade. En av de få som emellertid verkar ha letat sig hit är – givetvis – Hjalmar Stolpe. I en dagboksanteckning från september 1874 beskriver han några av gravarna, samt antecknar inom parentes: ”ej undersökt”.

Rund ofylld stensättning, eller stenkrets på Långnabba puss. Foto: Jonathan Olsson/SHM

Vid Långnabba puss befinner vi oss såväl bildligt som bokstavligt talat på Birkas baksida, så långt ifrån det välkända Birka med Borgberget, Svarta jorden-området och Hemlanden som man kan komma på den forna ön. Under vikingatid var detta – tillsammans med delar av Kärrbackagravfältet – utposterna i sydväst och kanske är det i de här trakterna som ”det äldsta Birka” – eller rättare – Birkasamhällets föregångare står att finna.

Gravarna vid Långnabba puss uppgår till ett femtontal i antal. På bilden syns en flack, mossbeväxt stensättning. Foto: Jonathan Olsson/SHM