Birkas kammargravar
Bland Birkas många gravar utmärker sig speciellt de så kallade kammargravarna. Som namnet antyder så består gravrummen i dem av stora kammare av trä som anlagts i breda, djupa fyrkantiga schakt. Spår i flera av de gravar som undersökts avslöjar att kamrarna haft både golv, väggar och tak. En del har efter att kamrarna färdigställts täckts av stora högar. Andra har antagligen haft andra slags överbyggnader som med tiden försvunnit eller förmultnat.
På Birka har det undersökts 111 kammargravar, samtliga under 1800-talet av Hjalmar Stolpe. Hur många som det verkligen finns är dock faktiskt oklart då många av Birkas gravar fortfarande väntar på att bli undersökta. Av Stolpes undersökningar förefaller det som om kammargravarna främst är lokaliserade till två områden, dels norr om Borg och dels till de västligaste delarna av Hemlanden där de förekommer på båda sidor om samt i och under Stadsvallen. Men detta kan vara en skenbild; exempelvis har spår efter vad som kan vara bort- eller överplöjda kammargravar lokaliserats vid geofysiska undersökningar gjorda inom andra områden av Birka.
Av Hjalmar Stolpes anteckningar framgår att många av kammargravarna vid undersökningstillfället var fyllda med stora stenar och block, framför allt verkar det ha rört sig om de som inte täcktes av högar. Anledningarna till detta är oklara men kanske att stenarna är rester efter täckande rösen som störtat in när kamrarnas tak förmultnat och gett vika.
Hjalmar Stolpes gravplan över kammargrav Bj 644. ATA
Kammargravarna är så gott som undantagslöst rikt, eller till och med mycket rikt utrustade. Många av dem innehåller skrin, importerade glasbägare, exklusiva smyckesuppsättningar eller vapenutrustningar. Förutom de begravda individerna innehåller flera av gravarna också en eller två hästar vilka dödats och placerats på speciella avsatser invid kamrarnas kortändor. Att de människor som begravts i Birkas kammargravar på ett eller annat vis tillhört samhällets aristokrati eller toppskick är en åsikt som delas av alla forskare.
I kammargravarna har både män, kvinnor och – i en del fall – barn eller unga individer begravts. Många av gravarna innehåller både en man och en kvinna och är således så kallade dubbelgravar under det att andra endast har varit ämnade för en person. I ett helhetsperspektiv är fördelningen mellan könen i det närmaste helt jämn. Majoriteten av de undersökta gravarna låter sig dateras till yngre Birkatid, det vill säga 900-talet.
Kammargravar liknande de på Birka förekommer även på andra platser i Sverige men inte alls i samma omfattning eller koncentration som på Birka. Den speciella traditionen har antagits vara influerad från västeuropeiskt håll, något som även antyds av gravarnas fyndinnehåll.