Allmänt om Björkös gravar

De synliga gravarna är fördelade på olika gravfält som idag är åtskilda från varandra. I många fall har det med största sannolikhet alltid varit så och gravarna har även under vikingatiden utgjort separata gravfält. I andra fall verkar det troligt att de nuvarande gränserna har tillkommit genom att gravhögar av olika anledningar ”försvunnit”, antingen genom bortodling eller att de helt enkelt bara har tagits bort.

---

Drygt 1100 av Birka/Björkös gravar har i en eller annan form varit föremål för arkeologiska undersökningar. Majoriteten under 1800-talet med metoder och dokumentation som skiljer sig mycket från dagens. Bland annat användes dynamit för att avlägsna stenblock som i en del fall hindrade tillträdet in i gravarna. Birkas gravar är av olika slag. Såväl brandgravar, det vill säga kremeringar där den avlidne bränts, som skelettgravar, i vilka kvarlevorna jordats i obränt skick, förekommer – i en del fall under en och samma hög. Ibland innehåller alltså en gravhög fler än en individ, vilket gör det oerhört svårt att uppskatta hur många människor som verkligen begravts på Birka/Björkö, men att de är många fler än vad det synliga antalet högar verkar visa är uppenbart. Brandgravarna är tydligt förankrade i en icke-kristen trosuppfattning och föreställningsvärld medan många av skelettgravarna bär spår av kristen påverkan.  I båda gravkategorierna förekommer såväl kvinnor, män och barn.

En speciell gravkategori som genom åren tilldragit sig mycket uppmärksamhet och forskning är de spektakulära kammargravarna. Dessa är generellt mycket rikt utrustade och det är uppenbart att de begravda tillhört samhällets övre befolkningsskikt. Även i kammargravarna återfinns både kvinnor, män och barn.