Borgs hage
RAÄ 35
Gravfältet Borgs hage ligger på ömse sidor norr och söder om Borgberget. Gravfältet brukar vanligen indelas i fyra delområden: söder om Borg, nordost om Borg, i Borg, samt norr om Borg. Inom dessa delområden finns – eller snarare fanns – minst 400 gravar. Härtill kommer ett obekant antal så kallade omarkerade gravar, det vill säga gravar som idag inte längre är synliga ovan jord. Arkeologiska undersökningar på senare tid har även avslöjat att gravar också finns i eller under själva borgvallen. Det verkliga antalet gravar i och kring Borgberget är därför svårt att uppskatta med någon större exakthet.
Gravfältsdelarna är av mycket olika karaktärer. Söder om Borg utgörs gravarna mestadels av i landskapet väl synliga högar, stensättningar av olika former, skeppsättningar samt treuddar. I norr och nordost har de flesta gravarna som hittats varit omarkerade; anledningarna härtill är säkert flera, en del kan ha fått sina överbyggnader avlägsnade, andra kanske aldrig ens haft några.
Även innehållsmässigt finns stora skillnader delarna emellan. Söder om Borg dominerar brandbegravningar stort och endast några enstaka skelettbegravningar har kunnat konstateras bland de som undersökts, i norr är förhållandena de omvända.
Inom gravfältet har ett flertal arkeologiska undersökningar genomförts vid olika tillfällen. De första redan på 1820-talet av Alexande Seton. Andra som också undersökt gravar här är givetvis Hjalmar Stolpe. Mellan åren 1876-1878 undersökte Stolpe 94 gravar söder om Borg samt drygt 200 i områdena norr om Borg. 1880 var Stolpe tillbaka i området och undersökte då ytterligare en grav vars exakta läge dock är oklart. 1934 undersökte Holger Arbman ytterligare två skelettgravar norr om Borg och under senare delen av 1900-talet gjorde Arkeologiska forskningslaboratoriet vid Stockholms universitet undersökningar i borgvallen samt inom Borg varvid ytterligare tre gravar kom att undersökas.
Några av Birkas mest kända och omtalade gravar är påträffade i delområdet norr om Borg. Så till exempel den så kallade Birkaflickans grav (Bj 463) och graven som innehöll Skandinaviens äldsta krucifix (Bj660).