Oden – den enögde allfadern
Oden har många namn och är både krigsgud och dödsgud. Till hans boning Valhall kommer hälften av de krigare som dött i strid. Han är den enögde allfadern som offrat sitt öga för att kunna se allt som händer i världen.
Med Frigg har han sonen Balder och med Jorden har han sonen Tor. Oden har även flera djur. Hans två korpar, Hugin och Munin, minne och hågkomst, flyger över världen och rapporterar vad de sett. Sleipner, den åttafotade hästen, kan springa genom alla världar. Gere och Freke är Odens vargar.
Den magiska sejdkonsten har han lärt sig av Freja. Oden har en guldring som heter Draupner och är viktig för gudarna.
Odens självoffer
Sittande i sitt högsäte Hlidskjalf tillsammans med Frigg, i hemmet Valhall, såg Oden ut över hela världen. Men han ville veta allt och få vishet och kunskap om dolda ting. En önskan som drev honom att offra sig själv.
Sitt öga offrade han i Mimers brunn och han kastade sig på sitt spjut Gungner i ett slags symboliskt, rituellt självmord. Därefter hängde han sig i världsträdet Yggdrasil under nio nätter och nio dagar, för att få kunskap om andra världar och kunna förstå runorna.
Under sina offerhandlingar såg han syner och fick hemlig visdom. Den magiska kunskap som han fick gjorde att han kunde bota sjuka, stilla stormar, vända vapen mot fienden, göra kvinnor kärlekskranka och oskadliggöra farliga trollkvinnor. Ofta bara genom en blick.
Oden kunde skifta hamn, det vill säga byta skepnad. Han kunde falla i extas och skicka ut sin själ och då kunde han se ut som någon annan eller som något djur. Medan hans kropp låg i dvala kunde han färdas som fågel eller fyrfota djur, eller som fisk eller orm genom alla världar och till fjärran orter.
Oden skildras ofta som en charmig karl som njuter av mjöd och vin. Men han blev beskylld för ”omanligt beteende” när han ”slog på trumma och utövade sejd”, något som var kopplat till kvinnor. Att han sejdade fast han var man väckte avsky.