Gerumsmanteln-Vävanalys

När förste konservator Eva Lundwall förberedde Gerumsmanteln för utställningen Forntider här på Historiska museet gjorde hon en märklig upptäckt. Mitt på mantelns lång- och kortsidor fanns raka partier på 3-4 centimeter. Där fann hon vändande trådar i både varp- och inslagsriktning. Denna upptäckt skulle få långtgående följder för vår kunskap om manteln.

Gerumsmanteln är ju som bekant oval till sin form. Den har skurna kanter vilka hålls ihop med dubbla kaststygn. Eftersom det mesta av mantelns kanter är bortskurna har de vändande trådarna undgått upptäckt, ända till för några år sedan. Trådar som vänder i vävens långsidor är inte speciellt ovanligt. Dessa trådar är inslagstrådar och bildar tillsammans med de yttersta varptrådarna så kallade stadkanter. Det ovanliga med manteln är att den även har trådar som vänder i varpriktning. Dessa brukar sluta i öppna ändar. Vändande trådar innebär att manteln har haft en rund form.

Detaljbild av mantelns skurna kant med dubbla kaststygn. Foto: Gabriel Hildebrand/SHM

Tillverkning

Vi kan nu få en förklaring till hur manteln tillverkats. Vändande trådar innebär att varptrådarna vänder kring en horisontell tråd eller tvårslå. Tråden eller tvärslån låser på detta sätt varpen. Inslaget förs in som en vanlig väv på ena sida om tråden/tvärslån. Tas väven ur vävstolen har den formen av en cylinder. Önskas inte en cylinderform dras tråden/tvärslån ut tygstycket blir platt. Det var så tillverkaren av Gerumsmanteln gjorde.

Vävstolar

Vi vet alltså att manteln vävts som en rundväv. Vi vet också principen för hur vävningen gått till. Men vi vet inte exakt hur vävstolen såg ut. Det finns idag många olika typer av vävstolar, både horisontella som vertikala, liksom ryggbandsväv. Några vävstolstyper har existerat mer eller mindre oförändrade under många hundra år, men eftersom vi inte hittat några rester av vävstolar kan vi ändå inte exakt bestämma utseendet.

Rundväven bildar ett stycke tyg med avgränsande kanter. På bilden ser vi principen för rundväv. Varpen går runt en övre och en nedre bom och vänder runt en tvärgående tråd eller käpp. Illustration: Cecilia Bonnevier/SHM

Illustrationen visar en stiliserad tvärgående tråd eller käpp (i gult). Det är runt denna tråd/käpp som varptråden vänder. Detaljbilden visar den gula tvärgående tråden/käppen samt de andra horisontella trådarna som är inslagstrådar. De vertikala trådarna är varptrådar. Illustration: Cecilia Bonnevier

Den tvärgående tråd/käpp som håller ihop väven kan dras ut. Då bildas ett tygstycke med avslutande kanter på alla fyra sidor. På detta sätt har väven inga lösa trådar som måste fästas. Om tråden/käppen lämnas kvar har tyget en cylinderform. Illustration: Cecilia Bonnevier

En stadkant är de vändande inslagstrådarna i vävens ytterkanter. De vändande trådarna i detaljbilden är alltså inslagstrådar. Illustration: Cecilia Bonnevier

Gerumsmanteln skars ut till en oval form. Genom att skära i tyget bildades en öppen kant som syddes med kaststygn. Detta höll ihop trådarna så att de inte repade upp sig. På Gerumsmanteln har dubbla kaststygn används. Illustration: Cecilia Bonnevier

De färgmarkerade trådarna är inslagstrådar som vänder i vävens ytterkanter och som bildar stadkant. Se även illustration nummer fyra stadkant. Foto: Gabriel Hildebrand

Det är dessa färgmarkerade trådar som avslöjar att manteln är vävd i rundväv. Trådarna vänder i vävens varpriktning. Se även illustration nummer två vändande varptrådar. Foto: Gabriel Hildebrand