Barn under vikingatiden

Barnen hade det tufft för 1 000 år sedan. Bara hälften av dem nådde tioårsåldern och deras stora fiender var sjukdomar och skador. Så är det i samhällen som saknar modern sjukvård. Barnen var ändå närvarande överallt och det finns många spår av dem.

Omsorgsfullt gjorda gravar visar att de var viktiga personer. På en del platser har man hittat leksaker. I en hel del barngravar finns samma smycken eller vapen som i de vuxnas gravar. Kanske visar det att de tidigt förknippades med könsroller och att de blev vuxna tidigt. Barnadödligheten är en stor skillnad mellan vikingatidens människor och oss. Tänk bara att en familj var tvungen att räkna med att hälften av barnen skulle dö innan de blev tio år. Man skulle kunna tro att det innebar att de vuxna hade en krass och kylig attityd mot sina barn. Vågade man knyta känsloband till dem när man visste att risken var stor att de försvann? När man ser vilken omsorg som lagts ner på barnens gravar förstår man att ett barns död var en lika stor tragedi då som nu.

Birkaflickan

I centrum av Historiska museets vikingautställning finns ”Birkaflickan”. Det är en liten flicka som blev nio eller tio år och som begravts nära muren till Birkas borg. Hon hade placerats i en träkista. Med sig i döden hade hon fått ett fint guldbelagt bronsspänne, ett pärlhalsband, en kniv och en benbehållare med synålar. Hon måste ha tillhört en välbärgad familj i Birka och fick en påkostad begravningsceremoni.

Rekonstruktion av Birkaflickan

Anka som leksak

Från Birka finns leksaker och andra föremål som använts av stadens barn. En anka av horn och en människofot av ben kan ha varit leksaker. ”Snurrben” med ett hål på mitten där man trär snören låter roligt när man snurrar dem på rätt sätt. I en hel del barngravar hittades små bjällror av brons. De kan ha varit skallror, eller ett slags amuletter.

Anka av horn från Birka, Svarta jorden på Björkö, Adelsö socken, Uppland. Inventarienr: 5208:1604. Foto Christer Åhlin/SHM

Könsroller

Birkaflickan är ett exempel på hur man kunde utrusta barnens gravar med de vuxnas föremål. Hennes spänne, pärlor och nålbehållare kunde lika gärna ha burits av en vuxen kvinna. Samma mönster går igen i de små pojkarnas gravar, ibland finner man här de vuxna männens saker. Detta kan visa att barnen tidigt förknippades med de vuxnas könsroller och andra sociala normer. Kanske visar det också att de ”blev stora” ganska fort. Om barnen överlevde tioårsåldern hade de passerat den kritiska tiden och då var chansen ganska stor att de levde riktigt länge.