Hoppa till innehåll

Mystiska mattan

Marbymattan är en av världens äldsta bevarade mattor som är så hel, och på det sättet unik. Den knöts någon gång mellan 1300 och 1420 på det armeniska höglandet, i Anatolien.


Motivet är ”livsträdet” och fåglar i par. Mattan är helt gjord av ull och är mycket fint knuten med täta rader av ghiordesknutar (eller turkiska knutar). Trots att den är väl använd finns mycket av glans och färgprakt kvar. På baksidan finns glest men symmetriskt placerade ryaliknande knutar med cirka tio centimeter långa trådar. Denna lugg kan vara ett slags halkskydd eller för att skapa en luftspalt under mattan. I ursprungslandet användes mattor till golv, väggar och täcken.

KN_2015_02728web_artikel

Mattans väg till Sverige

Hur och när mattan hamnade i Marby kyrka vet vi inte egentligen. Kyrkan ligger utefter pilgrimsleden till Nidarosdomen i Trondheim. Kanske hade en pilgrim med sig den? Det är dock troligare att mattan förts med till Trondheim från Västeuropa, kanske som en gåva till ärkebiskopen där. Ett sådant exotiskt och dyrt föremål vore passande som present till ett överhuvud inom kyrkan. Från Trondheim kan mattan sedan ha skänkts vidare, sliten och inte längre någon nyhet, till Marby. Denna återanvändning av en gång fina textilier inom kyrkan var vanligt (se till exempel rundlarna från Biskopskulla kyrka). Men det är givetvis möjligt att mattan tillhört en välbeställd köpman eller storbonde och att den funnits i Norden enbart något århundrande.

Ituklippt och återställd

Någon gång har mattan klippts mitt itu och halvorna har placerats bredvid varandra. Äldre vävnader var också fastsydda. Kanske har den använts som antependium, det vill säga på altarets framsida? Orientaliska textilier var åtråvärda ägodelar i medeltidens Europa, även inom kyrkorna. Eventuella kulturkrockar eller skilda religioner hade ingen som helst betydelse. När mattan införlivades med samlingarna i Statens Historiska Museum 1925 återställdes den till sin ursprungliga form.

Text: Helen Persson

Marbymattan – Sök i samlingarna (shm.se)