Sejdhällen – en biljett till världen
I en vikingatida kvinnograv på Birka hittades en liten silverberlock i form av en kubbstol. I all sin enkelhet är den mycket fin och öppnar till en spännande diskussion om vikingatidens världsbild. Kan den ha tillhört en völva, den tidens spåkvinna som med hjälp av sinnesförändrande droger spådde om framtiden?
Människors världsuppfattning har varit olika under olika tider och i olika delar av världen. Idag är det självklart för många att se på världen omkring oss utifrån naturvetenskap och naturlagar. Men i Gamla testamentet är det lika självklart att universum har skapats och styrs av Gud. Bara för några hundra år sedan var det ett brott att påstå att jorden kretsar kring solen och inte tvärtom.
Berlocken kan ses i monter 32 i utställningen Vikingar. Foto Christer Åhlin/SHM
Sejderskans stol
Under vikingatiden fanns en annan världsuppfattning. Då kunde en stol fylla en annan funktion än att enbart sitta på. Förmodligen avbildar berlocken från Birka en kubbstol, ett vanligt föremål på den tiden. Den tillverkades av en trästock där en del sparades som ryggstöd. Men kubbstolen var inte bara en vanlig möbel. Den kan också ha använts att sitta på i samband med utövande av sejd.
Sejd var en slags spåkonst och ett sätt att använda magi och trolldom till både nytta och skada. I månadens föremål i mars 2007 kan du läsa om völvan och staven från Klinta på Öland. Völvan behövde olika redskap – bland annat sin stav – för att praktisera sina kunskaper. Men det ingick även sång och andra rituella hjälpmedel. I vissa gravar har man också hittat rester efter bolmört och cannabis som kan användas i sinnesförändrande syfte.
”Sejd var en slags spåkonst , ett sätt att använda magi och trolldom”
Det sägs i Erik Rödes saga att när Torbjørg Lillvölva kom till en gård för att sejda om det kommande året så hade husbonden förberett ett särskilt säte åt henne, en sejdhäll. Kanske var det just ett sådant säte som avbildades på hänget från Birka. Kvinnan som begravdes där var då sannolikt en völva. När völvan sejdade kunde hon skifta hamn (byta skepnad, till exempel till ett djur), och låta sinnet lämna kroppen och resa mellan både olika delar av världen och i tiden.
Världens många olika sfärer
Under den här tiden såg man på världen som bestående av många olika delar. Där fanns dels människornas värld, dels mytologiska sfärer som tillhörde olika sorters varelser. Dessa sfärer var horisontellt placerade i koncentriska halvcirklar. Antalet är osäkert men siffran nio förekommer. En del av sfärerna verkar ha varit lokaliserade till underjorden. Men den horisontella modellen är inte helt självklar. Det finns också en vertikal modell med asken Yggdrasil i gudarnas hemvist Asgård som ett slags centrum kring vilket olika mytologiska rum förhöll sig.
Det kan vara svårt för oss att skapa en logisk ordning i hur man tänkte sig världens uppbyggnad och vi får kanske finna oss i att det är så. Det fanns ingen bibel eller litterär kanon, ingen stavningsreform eller naturvetenskap, utan man levde i en muntlig kultur med allt vad det innebar av möjlighet till förändringar i traderandet av kunskap och berättelser.
Att färdas i världen utan att resa sig från stolen
Man ansåg alltså att världen bestod av många olika sfärer, men alla sfärer var inte tillgängliga för alla människor. Mellan sfärerna kunde dock människor som var kunniga i sejd förflytta sig och inhämta olika typer av vetande. En del forskare menar att man vid sådana divinatoriska riter också trodde sig kunna påverka framtida skeenden.
Det är alltså en världsuppfattning helt skild från vår egen som skymtar fram. I sejden spelade den speciella sittplatsen, sejdhällen, en viktig roll. Det är troligen en miniatyr av en sådan som kvinnan i Birka burit i sitt halsband. Den lilla kubbstolen får här representera denna komplexa världsuppfattning där många olika delar av världen var tillgänglig. Under den här tiden kunde vissa människor färdas i tid och rum utan att ens resa sig från stolen!
Månadens föremål, juni 2008
Av Lotta Fernstål
