Konsul Nils Persson
1836-1916
År 1883 genomfördes en för tiden omtalad och omskriven undersökning av Svarta Jorden. Den gjordes på uppdrag av Konsul Nils Persson från Helsingborg. Konsul Persson hade sänt arbetare till Björkö som påbörjat undersökningen innan det kom Vitterhetsakademin till känna och dåvarande Riksantikvarien Hans Hildebrand stoppade arbetet eftersom Persson inte sökt tillstånd för sin undersökning. Riksantikvarien lät sända ut andre amanuens Hjalmar Stolpe som själv hade flerårig erfarenhet av att gräva i Svarta jorden för att inspektera. Stolpe rapporterade att två diken hade grävts och återfyllts och att ett tredje dike höll på att grävas. Han rapporterade även att mycket ben och en del fornsaker tagits till vara men att utgrävningarna inte skedde på ett adekvat sätt för att kunna ta till vara alla fornsaker.
Utifrån Stolpes rapport vände sig Riksantikvarien till kungen och begärde att undersökningen skulle avbrytas med hänvisning till 1867 års förordning om fornminnens fredande och bevarande.
Konsul Nils Persson i konsulsuniform. Foto: Carl Dahlquist/ Helsingborgs museum.
Konsul Persson lät sig inte nöjas med detta utan svarade i en egen skrivelse att Svarta jorden inte kunde betraktas som en fast fornlämning utan att det var vanlig åkerjord och därmed saknade skydd enligt 1867 års fornminnesförordning.
Undersökningen kom att få rättsliga påföljder och i september 1883 åtalades Persson i Färentuna häradsrätt. En lång rättslig process påbörjades som Persson gick vinnande ur både i Häradsrätt, Hovrätt och Högsta domstol. Hildebrand och Stolpes argument att grävningen inte skötts på ett antikvariskt korrekt sätt godkändes ej av rätten då det visade sig att Persson använt sig av samma arbetare som Stolpe själv använt sig av vid sina undersökningar i Svarta jorden och arbetet skett på samma sätt. Rätten i alla tre instanser höll dessutom med Persson om att Svarta jorden saknade skydd i 1867 års fornminnesförordning.
Men vem var Konsul Persson och vad låg bakom hans intresse att genomföra undersökningar på Björkö?
Nils Persson föddes 1836 i Allerum. Han var son till en hemmansägare och han påbörjade sitt första arbete 1851 som bodbetjänt hos sin morbror konsul Johannes Hallberg. 1860 hade han sparat ihop tillräckligt mycket kapital för att öppna en egen diversehandel. Det var bara början på det företagsimperium han skulle grunda. Han startade bl.a. Skånska Superfosfat- och Svafvelsyrefabrikations AB som tillverkade konstgödsel, Helsingborgs Ångtegelbruk, Helsingborgs Kopparverks AB och tillsammans med konsul Petter Olsson startade han även ett sockerbruk och Helsingsborgs Cinders- & Kalkfabriks AB.
Men Konsul Persson var inte bara en driftig företagare utan även politiskt aktiv, först som kommunpolitiker och ett tag även som riksdagsman. 1875 utnämndes Persson till nederländsk vicekonsul och 1894 till tysk konsul, en tjänst som han efterträdde sin kompanjon Petter Olsson.
Konsul Persson förvärvade 1883 det som idag kallas Konsul Perssons villa där han bodde fram till sin död 1916.
Vad som drev konsul Persson att starta sin undersökning på Björkö var en förhoppning om ekonomiska vinster. Konsul Persson hade hört talas om den stora mängd djurben som fanns i Svarta jorden och i tillverkningen vid hans konstgödselfabrik behövdes benmjöl. Konsul Perssons erkände slutligen i en artikel i Stockholms Dagblad att hans mål med utgrävningarna var att ta tillvara djurben och på dem göra sig en betydande vinst. Kanske hade han hört talas om liknande projekt i Nederländska Dorestad.
Föremålen från konsul Perssons undersökning finns idag på Historiska museet och har inventarienummer SHM 8649 men de 40 kg djurben som även framkom vid undersökningen behöll Persson.
Undersökningen resulterade även i att fornminnesförordningen kom att ändras så att något liknande inte skulle kunna hända igen.