Fejkad arabiska på vikingatida vikt

I Skandinavien under vikingatid fanns ett stort intresse för omvärlden. Man kan se det i klädedräktsdetaljer och smycken. Det fanns också många silvermynt i omlopp, de allra flesta med ursprung i den islamiska världen. Ibland gjorde man om mynt med arabisk skrift till hängsmycken. Men det hände också att man försökte få föremål att se mer österländska ut med hjälp av text som såg ut som arabiska.

En av vikterna i Historiska museet skiljer sig från de flesta andra vikterna i museets samling. Istället för de vanliga viktmarkeringarna med punkter och cirklar är den på både ovan- och undersidan dekorerad med en sirligt formad text. Intrycket vid ett snabbt ögonkast är att skriften är arabisk, speciellt om man inte kan arabiska. Vid en närmre titt visar det sig dock att texten inte går att läsa, utan bara är en efterhärmning av arabisk skrift.

Tyvärr saknas uppgifter om var denna vikt har hittats och när. Att den härrör från vikingatid råder dock inget tvivel om. Formen är tidstypisk och den ”arabiska” inskriften är faktiskt inte heller helt unik. Uppskattningsvis finns det åtminstone ett tiotal vikingatida vikter i olika samlingar runt om i landet med inskrifter som liknar arabiska.

Vikt från vikingatiden med arabiskliknande text. Vikten är tillverkad av järn med ett hölje av brons och väger tungt i handen. Vikten är 2,5×3,5 cm stor. Foto Christer Åhlin/SHM

Vågar och vikter

Under vikingatiden var det metallens vikt man betalade med, och många mynt och silverföremål styckades därför upp i mindre bitar beroende på hur mycket silver man för tillfället behövde. Detta gjorde att våg och vikter var en oumbärlig del i handelsmannens utrustning, kanske den allra viktigaste, förutom själva handelsvarorna förstås.

Uppsättningar av vikter verkar ha varit personliga föremål som i många fall följde ägaren i graven. Vågar och vikter finns i både kvinnors och mäns gravar. På vikterna fanns ofta olika slags markeringar så att den som använde vikterna enkelt kunde identifiera deras olika tyngder. Det finns inte ett igenkännbart utarbetat system för hur viktmarkeringar har fungerat, utan det verkar snarare som om man har haft sitt eget system med markeringar inom sin egen uppsättning vikter.

En handelstransaktion under vikingatid var en ganska praktisk och visuell procedur. Hanterandet av balansvågen krävde en stadig hand och man kan tänka sig att silver och vikter plockades i och ur vågskålarna under diskussion om varans pris. Vikterna och silvret var tillsammans med varorna fokus för de köpslående parterna och vikternas utformning och dekor lade man säkert noga märke till. Här fanns alltså utrymme för personliga uttryck, till exempel dekor som liknade arabisk skrift.

Ordet bakh

Vikterna med ”arabiska” inskrifter är alla av vanlig skandinavisk typ och tillverkade inom det skandinaviska området. Sannolikt är texten också gjord här, men med inskrifter på islamiska mynt som förebild. I de annars inkorrekta inskrifterna finns ett arabiskt ord från islamiska mynt som i stort sett alltid är riktigt återgivet, så även på vikten SHM -99. Ordet är bakh och det är återgivet inte bara en utan två gånger i inskriften, spegelvänt mot varandra. På fotografiet syns det i mitten på inskriften som två vingar.

Bakh betyder ungefär ”prima” och eftersom just detta ord finns med vid upprepade tillfällen på fingerade arabiska inskrifter får vi anta att det kan ha haft en särskild betydelse. Vilken är dock okänt. Kanske var det avsett att fungera ungefär som en kvalitetsstämpel, ”prima vara”.

Prima trick?

Vi vet egentligen inte mycket om den enskilda vikten SHM -99, men troligen har den ingått i en handelsmans uppsättning inom vilken denna vikt varit den tyngsta. Vilka former de andra vikterna hade och hur de var dekorerade är omöjligt för oss att veta. Men vi kan nog räkna med att personen som använde sig av vikten gjorde ett aktivt val i fråga om dess dekor. Den arabiskinfluerade, textliknande ornamentiken bidrog till den bild som ägaren ville förmedla av sig själv.

Att syssla med handel innebar många och ibland säkert långväga kontakter med både säljare och uppköpare, kanske även en hel del ibland långväga resor. I Skandinavien fanns ett stort intresse för omvärlden och för en handelsman var det säkert viktigt att förmedla en bild av sig själv som berest, världsvan och kunnig i hur handel gick till på bästa sätt.

Denna bild ville man i det här fallet försöka förstärka med hjälp av en inskrift som säkert var avsedd att tas för verklig arabiska. Om tricket lyckades och omgivningen föll för det är en annan fråga. Det kan ju i vilket fall konstateras att inom den stora mängd vikingatider vikter som finns, är antalet med inskrifter som liknar arabiska försvinnande litet. Det kanske beror på att tricket trots allt inte var särskilt prima.

Månadens föremål, oktober 2007
Av Lotta Fernstål