Gerumsmanteln-Ullanalys

En viktig del i forskningen kring Gerumsmanteln är frågan om vilket material den är gjord av. Tidigare forskning kom fram till att manteln delvis är vävd av hår från vilda djur, men senare rön pekar i en annan riktning.

Vi vet idag att ullen i Gerumsmanteln helt igenom är av får. Det har nya analyser berättat. Vi vet också att ullen varit naturfärgat vit och brun. Men de första analyserna på 1920-talet pekade på inslag av hjort, rådjur och nöt. Hur kommer det sig? I ullen finns inslag av stickelhår. Stickelhår är dött hår med märgkanal. Dessa hår blir ganska hårda och stela, inte alls som fint fårull. Därför trodde forskarna att det var hår från vilda djur eller nötkreatur, eftersom deras päls ofta har mycket stickelhår. Laboratoriet som gjorde analysen menar att stickelhåren kommer från får. Detta innebär att hela manteln är vävd av enbart fårull.

Ullstapel från svenskt ryafår med bottenull och täckhår. Foto: Gabriel Hildebrand/SHM

Ullig ullstapel

Ullen i manteln är av olika kvalitet. Ullen som använts till det vita garnet är av finare typ än den bruna. Fårtypen som gav ull till Gerumsmanteln har en ullstapel som består av bottenull och täckhår. Bottenullen är den vita korta ullen. Den är mjuk och fin. Täckhåret är den grövre och längre ull som skyddar fåret från regn och rusk.

Får från förr

Ullkvaliteten i manteln kallas av fackfolk för Mouflon-typ. De får som idag liknar forntidens får är Mouflon och Soay. Mouflon är en vild ras som härstammar från stenåldern. Rasen finns idag på Korsika och Sardinien.  Soay härstammar från bronsåldern och finns idag bland annat på St Kildaöarna utanför Skottland. Både Mouflon och Soay har en päls som oftast har en vit bottenull och bruna täckhår. Så tror vi att de får som lämnade ull till Gerumsmanteln också hade.