En värld full av myter och sagor
Före kristendomens genomslag fanns helt annorlunda religioner i Norden. Fast den förkristna religionen var mycket mer än en religion. Det var en världsuppfattning – ett annat sätt att se på verkligheten. Gudar, mytologi och ritualer skiljde sig en hel del mellan olika delar av Norden.
De förkristna traditionerna var ingen enhetlig religion på samma sätt som kristendomen och de förändrades över tiden. Egentligen var de heller inte begränsade till Skandinavien utan fanns i stora delar av Nordeuropa innan kristendomen kom. I den förkristna religionen fanns många gudar. Det fanns också en rik skatt av myter och sagor som berättade om vilka gudarna var och vilka egenskaper de hade. Hela denna tradition var muntlig och måste alltså berättas hela tiden.
Den förkristna religionen hade ingen nedskriven ”handbok” som kristendomen har bibeln och islam koranen. De myter och sagor som vi känner till idag skrevs ner långt efter vikingatiden. Främst på Island under 1100- och 1200-talen. Men många gudar och myter finns avbildade på vikingatida föremål och på de gotländska bildstenarna.
Gården i mitten
Den fornnordiska mytologin berättar att människor och gudar levde i Midgård. Det betyder ”gården i mitten”. Midgård var i mytologin den ordnade mänskliga världen. Utanför Midgård låg okänt land med monster som exempelvis jättar. Denna världsbild är lätt att förstå med bakgrund i hur bebyggelsemönstret såg ut i Skandinavien (se avsnittet om Gården).
Kosmos till vardags
Idéerna om hur kosmos såg ut hade alltså en direkt koppling till hur folk upplevde världen till vardags. Någonstans i Midgård hade gudarna byggt sina boningar, Asgård. Beskrivningarna av Asgård påminner mycket om hur de vikingatida aristokraternas gods såg ut och fungerade. Flera arkeologer menar att de aristokratiska residensen var ett slags modeller av Asgård och även här var mytologi och verklighet alltså nästan samma sak.
Många gudar
De mest välkända gudarna är Oden, Tor, Frigg, Balder, Heimdal, Gefjon, Idun, Njord, Frej och Freja. Alla dessa var personligheter med särskilda berättelser knutna till sig. Gudarna var av två slag, asar och vaner. Vanerna var fruktbarhetsmakter och de viktigaste var Njord, Frej och Freja. Vid sidan av asar och vaner fanns också andra mytologiska varelser som de visa völvorna, som kände till hela världens gång från urtid till världens slut, nornorna, som avgjorde den enskilda människans liv och alverna, som var knutna till den brukade jorden och de döda släktingarna. Valkyriorna följde de döda krigarna till dödsriket, diserna var kvinnliga gudomar knutna till härskarmakt och dvärgarna var duktiga hantverkare som levde i jorden.
Oden – fursten
Oden var den mäktigaste guden. En märklig furste höjd över ont och gott. Det var Oden och hans bröder som i tidernas gryning ordnade världen och skapade det första människoparet, Ask och Embla. Oden var mest en gud för överklassen. Han dyrkades av kungar och andra härskare och deras skalder sjöng hans lov. Odens sal Valhall verkar ha varit ungefär som de aristokratiska salar som arkeologer grävt ut på senare år. Oden var visdomens gud. Han offrade sitt ena öga för visdom och sin djupaste insikt, runkunskapen, fick han genom att överträda dödens gräns. Odens hustru var Frigg, mor till Balder. Odens korpar, Hugin och Munin, flög ut över världen varje dag och samlade kunskap. Hans åttafotade häst Sleipner avbildas på gotländska bildstenar.
Tor, Heimdal och Frej
Tor var också en mäktig gud och mycket populär bland både överklass och bondebefolkningen. Han var världens beskyddare och stred mot jättarna med sin hammare Mjölner. Heimdal var en mer gåtfull gud, född av jättekvinnor och han fungerade som en väktare vid regnbågens slut. Vid tidens slut skulle han varsla om världens undergång, Ragnarök. Frej var en gud som kunde skänka rikedom, hälsa och fruktbarhet. Han var Njords son och Frejas bror och framställs ibland i små statyetter med stor penis.
Praktisk religion
Genom riter och kulthandlingar kunde människorna kommunicera med gudar och andra makter. Religionen var inte så mycket teoretiska idéer utan tyngdpunkten låg i praktiska handlingar. Riter och kult var delar av den vanliga verkligheten vid händelser som begravningar eller husbyggen. Dessutom hölls regelbundet återkommande kultfester och offerceremonier.
(Granskad juni 2018)