Vilka var vikingarna?

Vikingatidens värld var en helt annan än dagens. Riken, stater och folk som vi är vana att tänk på dem nuförtiden fanns inte ännu. Vikingarna var heller inget folkslag. I östra Skandinavien fanns för tusen år sedan i stället en lång rad olika mindre ”folk” och ”land”.

Makten låg i händerna på lokala aristokrater som tidvis kunde bygga upp stora välden som sedan lika snabbt kunde försvinna igen. Det skulle dröja tills långt efter vikingatiden innan något som börjar likna dagens Sverige tog form. För de flesta var livet och identiteten knutna till den jordbruksbygd de bodde i. Vikingatiden är namnet på en historisk tidsperiod i Skandinavien och oftast avses tiden cirka 800–1050. Ordet viking finns på några få runstenar från perioden och verkar oftast betyda ungefär ”sjörövare”. Det var alltså inte namnet på ett folk eller en grupp. De allra flesta människor kallade sig inte så, utan levde ett fredligt jordbrukarliv.

Folkslag

Vad ett ”folk” egentligen var vid den här tiden är inte så enkelt att reda ut. I de skriftliga källorna finns olika namn på större människogrupper. Men vad dessa namn syftade på förändrades över tid. Man kan exempelvis nämna ”burgunderna”. Under en period syftade det här namnet på en slags krigargrupp, lite senare var burgunderna majoriteten av folket i ett särskilt kungarike som tog namnet Burgund, medan burgunder ännu lite senare var beteckningen på människor i ett delområde i det frankiska riket. Vilka människor begreppet egentligen syftade på och vilken slags gemenskap de hade förändrades flera gånger. Ett ”folk” var inte oföränderligt.

Folken före Sverige

För tusen år sedan var de viktigaste större gemenskaperna i östra Skandinavien en lång rad mindre ”land”, som de kallas i de skriftliga källorna (se kartan längst ned på sidan). Landen motsvarade oftast större jordbruksbygder. Bygderna var stora nätverk av gårdar, byar, odlingsmarker och betesområden. Byar och gårdar bands samman av enkla vägar. Mellan bygderna låg stora skogsområden som ingen ägde och som bildade gränstrakter.

Vikingatida land som till exempel källornas Eowland, Sundermannia och Iamtaland kan i geografisk mening ungefär översättas med de senare landskapen Öland, Södermanland och Jämtland. I det arkeologiska källmaterialet kan man ofta finna särskilda kulturella traditioner knutna till sådana områden vilket gav dem en särprägel, särskilt ifråga om död och begravning. Den politiska makten i olika bygder låg i första hand hos lokala aristokratiska släkter som var stora jordägare och levde på jordbruksgods med imponerande residensbyggnader.

Även om banden till större och mindre bygder var starka identifierade sig människor olika beroende på situation. I vardagen var det viktigaste kanske vilken släkt eller by en person tillhörde. Den som befann sig på resa var kanske mera ”jämtlänning”, ”bleking” eller ”ålänning” och detta innebar på vikingatiden alltså verkligen att komma från ett slags ”land”.

Sweoland och Gothia

I de skriftliga källorna finns också begrepp som syftar på sammanhang större än de mindre jordbruksbygderna. Det är ord som ”Sweoland”, ”Gothia” och ”Denemearcan”. Det första ordet syftar på delar av vad vi i dag kallar Svealand, primärt Mälardalen. Gothia är ett namn knutet till delar av de moderna Västergötland och Östergötland. Men medan de mindre jordbruksbygdernas namn troligen var mera fasta så skiftar betydelsen av de större begreppen över tid i källorna, och det är också vad man kan förvänta sig med ledning av exemplet om burgunderna. Begreppen täcker också bara in delar av det som långt senare har blivit Sverige. Stora områden i norr och söder hade andra namn och dessa människor och områden måste förstås i sin egen rätt och i sitt historiska sammanhang snarare än utifrån att de senare skulle bli delar av en nationalstat.

Under den tidiga medeltiden kämpade olika kungasläkter i Mälardalen, Östergötland och Västergötland om den politiska makten över vad som i dag är Mellansverige. Dessa makthavare hade tillgång till den kristna kyrkans organisatoriska och politiska kunnande, men ändå dröjde det länge innan samma kung klarade att upprätthålla någon varaktig kontroll över så stora områden. Den vikingatida makten över större områden var personberoende, tillfällig och föränderlig.

Ytterligare identiteter

Det fanns också viktiga identiteter och grupper som inte var knutna till särskilda jordbruksbygder. Begreppet Rus är en omdiskuterad term som användes i öster för skandinaver och sannolikt även för andra människor. Rus verkar ha varit en beteckning för ett folk i vissa situationer och för en grupp av krigare eller handelsmän i andra situationer. Detta verkar också ha förändrats över tid.

I norr fanns mer eller mindre nomadiska grupper som har en uppenbar relation till senare tiders olika samiska grupper men som under den här tiden i de skriftliga källorna ofta kallas Scritefini eller liknande begrepp. Interaktionen i hela östersjöområdet mellan folk från Skandinavien respektive från de södra och östra delarna av östersjökusten var också omfattande.

Människor rörde sig i alla riktningar. Skandinaver bosatte sig i många andra områden och ändrade gradvis identitet, som till exempel normanderna. Folk söderifrån och österifrån bosatte sig och levde i Skandinavien och det finns många arkeologiskt kända platser med tydligt blandade befolkningar där olika kulturella traditioner och uttryck flöt samman och bildade nya former.

Då och nu

Det är en förenkling att dra en rak linje av kontinuitet från vikingatiden fram till i dag ifråga om identitet, kultur, människogrupper eller ”svenskhet”. Någon sådan kontinuitet finns inte. För tusen år sedan fanns inte landet Sverige och därmed heller inte svenskar i betydelser som liknar vad dessa begrepp senare kommit att stå för. Det är heller inte så enkelt som att ”Sweoland” eller ”svearna” är ursprunget till dagens svenskar, annat än i språklig bemärkelse. Det moderna Sverige kommer ur en mångfald av olika forntida land och föränderliga folk samt av ständiga kontakter med olika delar av världen. Varken då eller nu existerade någon homogen grupp av svenskar eller skandinaver med samma kultur och bakgrund.

Vikingatiden var en annan värld. Komplex och mångskiftande när det gäller identitet, kultur och livsstilar, radikalt annorlunda än den moderna världen och det är just det som är det intressanta. Vad folkslag, kultur, makt eller att leva ett liv innebar så långt tillbaka i historien var helt andra saker än i dag. Att upptäcka den världen handlar om att försöka förstå andra sätt att leva och att vara människa på än i en modern nationalstat. Inte om att försöka finna oss själva. Vikingatidens värld är spännande för sin egen skull samtidigt som den ger perspektiv på tillvaron i dag.

Bosättningsområden under vikingatiden (gula) i sydöstra Skandinavien. Något förenklat efter kartor av Johan Callmer.