Yngre järnålder

Tiden mellan 500 f Kr och 1100 e Kr kallas i Skandinavien för järnålder. Det är den period då järnet blir allt vanligare i denna del av världen. Men det är också en tid då runskriften skapas, skandinaver deltar som soldater i den romerska armén, de första stadsliknande bebyggelserna uppförs och den kristna tron börjar anammas i Skandinavien.

Järnåldern är en dynamisk period inom vilken det både finns många likheter genom århundradena samtidigt som många stora förändringar också sker. Här har vi samlat texter om järnålder som rör både stort och smått. För järnåldern har arkeologerna skapat flera kortare tidsindelningar som fungerar som ett slags verktyg för att hålla ordning på de långa tidsperspektiv man arbetar med. Yngre järnålder delas upp i:

folkvandringstid, 400–550 e Kr
vendeltid, 550–750 e Kr
vikingatid, 750–1100 e Kr

Namnen kan upplevas som något kryptiska och kommer därför att förklaras lite närmre här.

Folkvandringstid och Vendeltid

Folkvandringstid har namngivits efter de folkvandringar, eller migrationer, som under denna tid präglade kontinenten. Många grupper av människor var i rörelse och hade kontakt med varandra och Rom via handel, diplomatiska förbindelser och inte minst krig och plundringar. År 400 brukar räknas som början på perioden. Det var då det asiatiska nomadfolket hunnerna passerade floden Dnjepr i nuvarande Ukraina och Ryssland och började röra sig inåt Europa. Perioden  har också kallats för ”Nordens guldålder” i och med alla de guldföremål som finns i Skandinavien från denna tid.

En av de praktfulla hjälmarna från båtgravarna i Vendel, Uppland. Inventarienr:9785:XII. Foto: Christer Åhlin/SHM

Vendeltiden har fått sitt namn efter Vendels socken i Uppland, där det hittats flera praktfulla gravar från 500-talets slut och framåt. Flera av de döda hade gravlagts i båtar med bland annat kärl för mat och dryck, spel, dyrbara vapen och rustningar, samt hästar och hundar. Liknande båtgravfält finns på flera ställen, bland annat  i Valsgärde strax utanför Gamla Uppsala och Tuna i Badelunda utanför Västerås.

Vikingatid

År 793 anföll en skandinavisk sjöflotta klostret Lindisfarne på Englands östkust och plundrade det. Attacken följdes av många liknande räder runt hela kontinenten, som tillsammans med regelrätta kolonisationsförsök och helt fredsamma handelsresor brukar kallas vikingatåg. Därför brukar händelsen få markera början av den period inom skandinavisk järnålder som kallas vikingatid. De allra flesta människor i Skandinavien under vikingatiden var dock inte vikingar, varken plundrare eller handelsmän, utan bönder eller ofria människor som arbetade på gårdar.