Ulf Gudmarssons grav

År 1827 rensade fornforskaren Leonard Rääf i Alvastra klosters delvis övervuxna ruiner. Då fann han en ituslagen gravsten, som sedan kom att ligga framme till 1864, då riksantikvarien Bror Emil Hildebrand begärde att den skulle sändas till Historiska museet, för att inte förfaras.

Stenen var gravstenen över heliga Birgittas man, Ulf Gudmarsson, som varit lagman i Närke. Åren 1341–42 företog han en pilgrimsresa till aposteln Jakobs grav, Santiago de Compostela i Spanien. På hemresan blev han svårt sjuk, och efter att ha kommit till Sverige tillbringade Ulf sina sista år hos cisterciensermunkarna i Alvastra.

Enkelhet och stramhet

Gravstenen är mycket enkel, och utöver den vackert inhuggna inskriften har den ingen utsmyckning. Det är helt i linje med den enkelhet och stramhet som cistercienserna förespråkade i sina kyrkor, och Birgitta följde detta i föreskrifterna för det kloster hon planerade. Inskriften löper längs gravstenens kanter:
HIC : IACET: NOBIL[IS] : MILES: [DO]M[INU]S : VLPHO : GVDHMARSSVS : LEGIFER : NERICIE : Q[VO]NDA[M] : MARIT(VS) : B[EA]TE : BIRGITTE : Q[VI] : OB[IIT] [: A]NNO : D[OMI]NI : M : CCC : XLIIII : XII : DIE : MENSIS : FEBRVARII,

”här ligger välbördig riddare herr Ulf Gudmarsson, lagman i Närke, fordom den saliga Birgittas make, som dog i Herrens år 1344 den 12 februari”

Parenteserna i texten visar textens förkortningar och komplettering av de bokstäver som saknas vid ett avslaget hörn.

Ulf Gudmarsson gravhäll. Foto: SHM

Birgittavandring

Gravstenen kan inte ha varit gjord omedelbart efter Ulf Gudmarssons död, eftersom heliga Birgitta omtalas så att man förstår att hon är död men inte helgonförklarad ännu. Kanske är den huggen några år efter att Birgittas kvarlevor 1374 hade kommit tillbaka till Sverige.

Gravstenen har man mycket länge kunnat beskåda i Historiska museets utställning, och just nu är den särskilt framhävd, i Historiska museets Birgittavandring. Men man har också länge velat se stenen på plats över Ulf Gudmarssons grav i Alvastra kloster.

Komplett kopia

Under våren har man därför tillverkat en kopia av stenen i precis samma sorts kalksten som originalet är hugget av, från samma stenbrott, Borghamn vid Omberg, och man har huggit in en trogen kopia av inskriften. Originalet är i två delar och saknar ett hörn, men kopian har man naturligtvis tillverkat som en komplett gravsten.

Vid en högtidlig ceremoni annandag pingst lades stenen på platsen för graven, i närvaro av biskop Martin Lind, landshövding Björn Eriksson och riksantikvarien Inger Liliequist. Där var också doktor Ann-Sofi Schotte-Lindsten, som var med och grävde ut graven som mycket ung arkeolog 1930, under de utgrävningar av klostret som Otto Frödin ledde från 1916, och som fortsatte under hans ledning ända till 1940-talet.

Skeletten från Ulf Gudmarssons grav

Vid undersökningen av Ulf Gudmarssons gravkor i Alvastra kloster sommaren 1930 framtogs rester efter tre skelett. De delvis starkt fragmenterade skelettdelarna låg utan ordning tätt ihop, ursprungligen troligen nedlagda i en träkista. Efter utgrävningen fördes skeletten till Statens Historiska museum i Stockholm och 1952 analyserades de av osteologen Nils-Gustav Gejvall.

Enligt analysen har de gravlagda varit en man, en kvinna och ett barn. Mannen – som alltså förmodas vara Ulf Gudmarsson – har varit cirka 50 år, 180 cm lång och kraftigt byggd. Hans kranium beskriver Gejvall på följande sätt:

”Ganska robust byggt med tämligen grova ögonbrynsbågar och tydliga bevis för ett kraftigt uppdrivet område kring näsroten. Bakhuvudet skjuter kraftigt ut. Underkäken är robust med vinkelrätt uppstigande skänklar och försedd med två kraftiga hakknölar. Tänderna, av vilka 9 återstår, är små och uppvisar tandlossning samt ojämna slitytor”

Modern DNA-teknik

Kvinnan i graven har bedömts vara cirka 25–30 år gammal och 163 cm lång. Hennes kranium beskriver Gejvall som ”gracilare än mannens men med likadant kraftigt utskjutande bakhuvud. Till kraniet hörande över- och underkäkspartier uppvisar kraftiga men föga nerslitna tänder. Samtliga visdomständer har nyligen brutit fram men är ytterst obetydligt nerslitna”

Barnet i graven har varit mellan 8 och 9 år gammalt. Kroppslängden har inte gått att avgöras.

Det har antagits att två av Ulf Gudmarssons och Heliga Birgittas barn fick vila i samma grav som fadern. Skeletten skall nu undersökas på nytt och med modern DNA-teknik hoppas man kunna påvisa släktskap dels mellan de tre individerna i denna grav och dels mellan heliga Birgitta, dottern Santa Katarina och de två yngre skeletten i Ulf Gudmarssons grav.

Månadens föremål, september 2003
Av  Göran Tegnér, Leena Drenzel