Mannen från Granhammar

Granhammarsmannen är Sveriges bäst kända människa från bronsåldern, tack vare modern teknik. Analyserna visar hur mannen sett ut, vad han har ätit och var han har levt under olika faser i livet.

Han dog vid en häftig yxstrid efter att ha kommit upp till Mälarområdet med båt söderifrån, föll i vattnet och sjönk ned på fjärdens botten. En dikesgrävare hittade honom år 1953, vid Granhammar tre mil nordväst om Stockholm. Mordvapnet hittades aldrig. Intill skelettet låg en skinnskrapa av flinta från Kristianstadstrakten. Där fanns också slipade, vassa prylar. Till redskapsuppsättningen hörde en mejsel och en fin syl av brons med träskaft. Ett sandstensbryne fanns för slipa verktygen på.

Rekonstruktion av Granhammarsmannen. Foto: Katarina Nimmervoll/SHM

Granhammarsmannens utseende är rekonstruerat utifrån hans kranium. Det visar en man med breda kinder och stor näsa med en knöl över näsroten. Han har varit lång, omkring 1.80 meter.

DNA-analyser visar att han kom från en jordbrukarbefolkning eftersom han var laktostolerant, dvs. tålde mjölk som vuxen. Hans ögon har troligen varit blå. Vid sin död hade han starkt nedslitna tänder på högra sidan i munnen, en kronisk infektion i käkbenet och förslitningar i sin högra arm.