Hoppa till innehåll

Jesu födelse på altarskåpet

Altarskåpet från Husby-Långhundra kyrka i Uppland kom till i en verkstad i Uppland vid slutet av 1400-talet. Det är Jungfru Maria som är altarskåpets tema. Historien om hennes liv berättas i mittpartiet och på flyglarna.


I mitten ser man Jungfru Maria stående med Jesusbarnet i sina armar, omgiven av änglar. De två översta änglarna har båda svängt rökelsekar. Maria är omgiven av en rosenkrans och står på en månskära, som verkligen ser ut som ”gubben i månen”. Framställningen är lite speciell och anknyter till Johannes uppenbarelse, som talar om ”en kvinna, som hade solen till sin klädnad och månen under sina fötter”. Men det är inte det som vi ska koncentrera oss på, utan vi ska se närmare på flyglarna.

Marias bebådelse

På flyglarna berättas om Maria och Jesu födelse. Överst till vänster ses bebådelsen: Årkeängeln Gabriel kommer till den häpna jungfrun och hälsar henne med de ord, som blivit inledningen till bönen Ave Maria: ”Hell dig, Maria, full av nåd, Herren är med dig!”

Konstnären har placerat Maria i en rumsinteriör från tiden, med rutigt kakelgolv. Maria sitter med en bönbok i handen vid en liten pulpet, och Gabriel håller ett språkband med orden: ”tue gracia plena dominus tecum”.

jesu_fodelse_pa_altarskapet_artikel_IMG0048

Altarskåp från Husby-Långhundra.

Jesu födelse enligt Birgitta

Nästa scen finner vi på den högra flygeln. Jesusbarnet är fött. Utanför det lilla stallet knäböjer Maria och Josef inför det lilla barnet, som ligger på marken. Bakom Josef , som håller ett ljus i handen, ses ett berg med ett litet träd på toppen.

Sedan heliga Birgittas uppenbarelser under slutet av 1300-talet blivit bekanta runtom i Europa började konstnärerna skildra Jesu födelse, som ju är ett av den kristna konstens centrala motiv, i enlighet med den uppenbarelse som Birgitta mottog i Betlehem under sin pilgrimsfärd till det Heliga Landet. Där visade henne Maria hur Jesu födelse gått till.

Outsäglig strålglans

I uppenbarelsen (Birgittas uppenbarelser VII:21) talas om hur Josef fäste ett vaxljus i muren. När barnet fötts, utgick från det ”en så outsäglig strålglans, att solen icke kunde jämföras med den.” Och Birgitta berättar sedan att vaxljuset ”spred icke något sken, ty den gudomliga strålglansen dränkte helt vaxljusets lekamlig sken”. Det är denna skildring som framställningen i altarskåpet syftar på.

’Var inte rädda’

Nedtill till vänster ser vi en scen med ett berglandskap; några herdar vallar en liten fårhjord och den ena herden blåser i sitt vallhorn för att kalla på fåren. Uppe till vänster ser vi en ängel som kommer fram ur ett moln med ett språkband där det står: ”gloria in excelsis deo”, ära vare Gud i höjden.

Så här står det i Lukasevangeliet 2:8–14:
”I samma trakt låg några herdar ute och vaktade sin hjord om natten. Då stod Herrens ängel framför dem och Herrens härlighet lyste omkring dem, och de greps av stor förfäran. Men ängeln sade till dem: ’Var inte rädda. Jag bär bud till er om en stor glädje, en glädje för hela folket. I dag har en frälsare fötts åt er i Davids stad, han är Messias, Herren. Och detta är tecknet för er: ni skall finna ett nyfött barn som är lindat och ligger i en krubba.’ Och plötsligt var där tillsammans med ängeln en stor himmelsk här som prisade Gud: ’Ära i höjden åt Gud och på jorden fred åt dem han har utvalt.’”

Här har framställningen koncentrerats: vi ser ängeln med sitt språkband, som representant för den himmelska härskara det talats om, och herden till vänster lyfter artigt på sin litet lurviga filthatt när ängeln ger sig till känna.

Tre heliga konungar

Den sista scenen i altarskåpets julbudskap finner vi längst ned till höger. Här berättas om de tre vise männen, eller de tre heliga konungarna, som de också kan kallas. Det är i Matteusevangeliet det talas om dem:

”När Jesus hade fötts i Betlehem i Judeen på kung Herodes tid kom några österländska stjärntydare till Jerusalem och frågade: ”Var finns judarnas nyfödde kung? Vi har sett hans stjärna gå upp och kommer för att hylla honom.” (Matt 2:1–2)

Så småningom för stjärnan dem ända fram till det ställe där Jesus var. ”… där fann de barnet och Maria, hans mor, och föll ner och hyllade honom. De öppnade sina kistor och räckte fram gåvor: guld och rökelse och myrra.” (Matt 2:11)

Det är det vi ser: Kungarna är i färd med att bära fram sina gåvor, och Jesusbarnet, sittande i mammas knä tar ett guldföremål ur skrinet, medan Josef står avvaktande i bakgrunden, hållande ett radband.

Guld, rökelse och myrra

Kungarna representerar här olika åldrar: ungdomen står till höger, i mitten står mannaåldern, och det är ålderdomen, som knäböjer gråhårig. Ibland får de också representera olika delar av världen: Europa, Österlandet och Afrika. Då är en av dem klädd i österländska kläder och en är svart. Här ser alla ganska västerländska ut.

Gåvorna de för med sig utgjorde dyrbarheter då. Förutom guld var det rökelse, som var ämnen som spred väldoft när de brann. Rökelse har förekommit i de flesta religioner. Under medeltiden lade man det i rökelsekar av brons, som spred sin väldoft när man svängde dem i sina kedjor, som ängeln till vänster om Maria i mittpartiet gör.

Myrra är ett ämne som kan fås att rinna från barken på en trädart, som främst växer i Somalia. Det är en av de äldsta medicinerna och sägs ha använts redan i Egypten. Antagligen uppfattades myrra som något av en mirakelmedicin mot det mesta. I modern tid har den använts som stärkande medicin tillsammans med järn, och förekom också i munvatten och tandpulver (som användes före tandkrämen).

Månadens föremål, december 2003
Av Göran Tegnér