Individ och kollektiv

Släkten spelade större roll då än nu. Att vara människa innebar först och främst att man var del av ett släktkollektiv. Man bar ansvar för de andra släktingarnas handlingar och en persons sociala status var beroende av positionen inom släkten.

Mycket av det sociala mönstret kan förklaras utifrån jordbruksekonomins villkor. Vem hade den högsta statusen och skulle ärva gården? Hur många gårdar skulle man äga för att kunna upprätthålla en aristokratisk livsstil och bestämma i bygden, eller kanske bli kung?

Släkt och ägande

Storfamiljen på gården var en grundläggande vikingatida gemenskap. Nästa steg var släkten. Den var mycket viktig. Släktens sociala position var ens egen. Släktens historia var väsentlig. Hur motiverar man ägandet av till exempel en gård i ett samhälle utan skrivna avtal? Jo, genom att förklara hur man ärvt den. Hur den gått i arv i generationer av förfäder som ligger begravda på gravfältet strax intill. Den tidiga medeltidens islänningar kunde räkna upp sina släktingar i flera tiotal led tillbaka i tiden. Familjens och släktens ekonomiska grund var jordägandet.

Schackpjäs i form av biskopsfigur i horn. Från Vadstena, Östergötland. inventarienr: 28012.

Odal och arv

Odal var namnet på den ärvda jordegendom som ägdes av släkten och passerade från generation till generation. Släkten och storfamiljen var på olika sätt starkt knutna till den ärvda jorden. Där hade förfäderna levt, arbetat och begravts. Jordägande var social position, historia och livsöde.

Släkt och hämnd

Släkten var ett rättsligt subjekt i den tidiga medeltidens lagar. Om din bror slog ihjäl någon kunde du och dina andra släktingar bli tvungna att betala ”mansbot”, det vill säga ekonomisk ersättning – fast ni inte gjort något själva. Annars kunde ni vänta er att den dödes släkt krävde blodshämnd.

(Granskad juni 2018)