Hoppa till innehåll

Gyllene berättelser

I Guldrummet på Historiska museet finns en nästan ofattbar samling guld- och silverföremål. Det äldsta är över 4 000 år gammalt och det yngsta något mindre än 500 år. Vart och ett av föremålen ruvar på en egen historia som rätt tydd kan berätta om förhållanden långt tillbaka i forntiden.


Men historia berättar också något mer. Den kan ge oss perspektiv på vår egen tid. På så vis är föremålen inte bara vackra konstprodukter utan också ett viktigt kulturhistoriskt källmaterial. Det är speciellt tre utställda föremål som brukar tilldra sig lite extra uppmärksamhet: guldhalskragarna som är utställda i Guldrummets inre del (monter 13, 16, 19). Detta är inte så märkligt. De är något av det vackraste och hantverksmässigt mest högtstående som bevarats till vår tid från forntiden.

 

Helbild på guldhalskragen från Färjestaden. Foto: Ulf Bruxe/SHM

Helbild på guldhalskragen från Färjestaden. Foto: Ulf Bruxe/SHM

Få moderna guldsmeder skulle gå i land med att tillverka ett smycke av den här typen idag! De tre guldhalskragarna är också helt unika. Det finns bara tre från hela världen! Men lite av fascinationen inför guldhalskragarna bottnar nog också i materialet: guld, en metall som står för rikedom och makt.

En turbulent tid

Egentligen är det inte så mycket vi vet om guldhalskragarna. De är hittade utan andra daterbara föremål och vi har därför svårt att bestämma hur gamla de är. Genom att jämföra dekoren på dem med andra, bättre daterade föremål, har man emellertid kommit fram till att de bör placeras i den period av järnåldern som man kallar folkvandringstiden (cirka 375–550 e Kr).

Detta var en dynamisk period i hela Europa då mycket stora politiska omvälvningar skedde. Det romerska riket delades till exempel i två delar år 395 e Kr. I öster blev Konstantinopel (dagens Istanbul) huvudstad och i väst förblev Rom huvudstad. Men den västra rikshalvan försvagades allt mer av framträngande folkgrupper. Hunnernas plundringar på 400-talet, liksom en mängd inträngande stammar från områden utanför den romerska gränsen, ledde slutligen till att det västromerska riket gick under och att den sista kejsaren avsattes år 476 e Kr. Därmed var det västromerska rikets saga all. Men i öst fortlevde det östromerska riket ytterligare i nästan 1 000 år.

Krigståg även i Norden

Inte heller Norden undgick de stora förändringarna. Många nordbor deltog säkerligen i de omfattande krigen på kontinenten. En del på den romerska sidan, en del på motståndarsidan. Även i Norden förekom politisk turbulens och genom fynd gjorda i framför allt danska mossar kan vi bilda oss en uppfattning om de krigståg som företogs inom Norden.

 

Helbild på guldhalskragen från Möne. Foto: Christer Åhlin/SHM

Helbild på guldhalskragen från Möne. Foto: Christer Åhlin/SHM

I en offersjö, idag igenvuxen till en mosse, i Jylland, har besegrade fienders vapen och utrustning offrats efter ett slag. Här har man funnit bevis för att området härjats av fiender som kom över vattnet från det nuvarande västra Sverige eller södra Norge. I det öländska Skedemosse har liknande fynd gjorts.

Nya gudar tillbeds

En annan förändring som man kan konstatera under folkvandringstiden är att religionen ändras. Förmodligen är detta inte en tillfällighet utan speglar en förändring i ledarskiktet i samhället. Nya ledare tillskansar sig makten och de fokuserar på kulten av Odin. Varför Odin blir så betydelsefull vet vi inte. Men det är helt uppenbart att den nya eliten omger sig med föremål som på ett eller annat sätt knyter an till kulten av Odin.

På ett av periodens mest spridda guldhängen, de så kallade brakteaterna, hittar vi till exempel nästan uteslutande motiv som kan knytas till Odinmyten. Och i tidens ledande dekorstil, den så kallade djurornamentiken, dominerar, enligt en teori nyligen framlagd av en svensk forskare, också motiv med klart koppling till Odin, till exempel hans kamp med Fenrisulven och Midgårdsormen.

 

Halskragen från Ålleberg i Västergötland. Foto Sören Hallgren/SHM

Halskragen från Ålleberg i Västergötland. Foto Sören Hallgren/SHM

Detta är den tid då guldhalskragarna skapades. Och det är mot bakgrund av den som de skall tolkas. Men innan vi fördjupar oss i detta kanske vi skall titta närmare på halskragarna.

Det finns både sådant som förenar och sådant som skiljer de tre halskragarna åt. Gemensamt för alla tre är konstruktionen. Vi ska här prata lite om de tekniska likheterna.

Kragarna består av ihåliga rör som satts samman till två separata delar som förenats genom ett gångjärn i nacken. På framsidan har ena halvans rör förlängts i form av en avsmalnande klo som var möjlig att skjuta in i den motsatta delens öppna rör. Det innebar att halskragen kunde öppnas och stängas enkelt. På insidan finns till och med en enkel låskonstruktion så att den inte skall kunna gå upp.