Drick och var… del 2

Massproduktionen av glas medförde att många fick möjlighet att dricka i romerska glas och plötsligt kunde man kanske till och med köpa sina glas.

Med tiden kom den romerska glasindustrin att flyttas från de östra riksdelarna till de västra provinserna. Dagens Köln (det romerska Colonia Agrippina) blev ett viktigt centrum för glastillverkning och glasen började masstillverkas på ett sätt som tidigare inte skett. Detta märks också i Norden och antalet glas från tiden efter 200 e Kr är stort. Kännetecknande för dessa glas är att de ofta är svagt gröna till färgen och att de i många fall har pålagd tråddekor. De flesta av glasen är som sagt var massproducerade och kvaliteten inte den bästa. Men det finns undantag. Ett av våra vackraste glas från hela den förhistoriska perioden tillhör denna tid.

Dryckeshorn av glas. Foto: SHM

Anpassad produktion

Glaset hittades redan 1890 i en rik krigargrav i det östgötska Östra Varv. Det rör sig om ett dryckeshorn i svagt gulfärgat glas som är omspunnet av vita och blå trådar och där mynningsranden försetts med en bård med vinrankor. Glaset är ensamt i sitt slag i Sverige, men liknande horn, fast inte alls av samma kvalitet, har hittats till exempel i Finland och i Danmark.

Glasbägare. Foto: SHM

Hornet från Östra Varv visar hur glasindustrin i Köln-området anpassade sin produktion efter den efterfrågan som fanns i områdena norr om den romerska gränsen. Som redan sagts berättade ju Julius Caesar om dryckeshorn tillverkade av kohorn. Och i Köln har man uppenbarligen tagit fasta på detta och gjort horn av glas. Men samtidigt som formen är klart oromersk knyter dekoren an till klassiska föreställningar: vinrankan minner om vinguden Bacchus!

Inflation i symbolvärdet

Massproduktionen av glas fick även konsekvenser på andra plan än de rent kvalitetsmässiga. Kvantiteten som tillverkades medförde att många fler fick möjlighet att dricka i romerska glas och plötsligt kunde man kanske till och med köpa sina glas! Tidigare hade man fått dem i gåva från sina kontakter på kontinenten. Nu gick det inflation i glasen och deras symbolvärde sjönk i och med att allt fler fick del av dem.

Men naturligtvis var de fortfarande för de bredare massorna exotiska och märkliga föremål. Många av de glas som hittats i Sverige kommer från brandgravar och de har bränts tillsammans med den döde. Hettan har smält samman glasen till oigenkännbara klumpar. Men det finns några glas som hittats i skelettgravar och de är väl bibehållna. Ett sådant exempel kommer från Södra Kvinneby på Öland. Glasmassan är tydligt grönfärgad och innehåller mängder av bubblor. Dekoren består av trådar. Glaset är, trots att det legat i jorden sedan 200-talet helt oskadat sånär som på små sprickor!

Dryckeskärlen populärast

Trots att tillgången på glas ökade och att det fanns en mängd olika typer att välja på, valde man i trakterna norr om det romerska området nästan uteslutande att skaffa dryckeskärl. Bägare, skålar som kunde fungera som dryckeskärl etc prioriterades framför parfymflaskor, burkar, flaskor och liknande. Och detta är ett mönster som vi sedan kan följa ända in i vikingatiden.

Vad beror då detta medvetna val på? Det måste ha ett samband med drickandets symboliska dimension. Genom att dricka kunde man, som jag tidigare sagt, bekräfta avtal, skapa allianser eller bara visa generositet.

Beowulf och bildstenar

Vi vet genom enstaka skiftliga källor, till exempel Beowulf-kvädet, som delvis utspelar sig i det nuvarande Danmark under 500-talet e Kr, hur viktigt drickandet var i samband med att en gäst anlände. När Beowulf kommer till den danske kungens hall möts han av drottningen som överlämnar ett dryckeshorn med dryck till honom. Genom att ta emot det, och dricka av drycken, erkänner han den danske kungen som sin värd och blir mottagen av denne som en gäst.

Ett likartat motiv, med en kvinna med ett dryckeshorn i sin hand framför en ryttare, ser man på gotländska så kallade bildstenar från slutet av vendeltid/början av vikingatid (omkring 800 e Kr). Här kan det möjligen vara frågan om en valkyria som välkomnar en fallen krigare till Valhall.

Kvinnans roll

Intressant är den roll som kvinnan spelar såväl i Beowulf som på de gotländska bildstenarna. Det är hon som råder över dryckeshornet och det är hennes privilegium att överlämna det till mannen. Kvinnan har med andra ord haft en viktig funktion att fylla i dessa dryckesceremonier som man kanske vid ett första betraktande skulle vilja betrakta som en manlig angelägenhet.

Det är kanske därför inte en slump att de flesta av de glaskärl som hittats i det vikingatida Birka kommer från just kvinnogravar. Myndiga kvinnor som i graven fick med sig en viktig symbol för en av sina funktioner i livet; den som bjöd in och accepterade en gäst.

Detalj av bildsten. Foto: Christer Åhlin/SHM

Kanske detta är något att tänka på nästa gång man höjer sitt glas till en skål. Det är inte en slump att man gör så. I själva verket knyter man an till en tradition som förirrar sig långt tillbaka i historiens dunkel. Och själv aktiverar man det icke-materiella kulturarvet utan att ens en gång tänka på det!

Fortsättning från Månadens föremål april, 2005.

Månadens föremål, maj 2005
Av  Kent Andersson