Bonden som blev kung

Karl Knutsson var troligen född i rikets dåvarande östra halva, nuvarande Finland, omkring 1408–1409. Han blev riksföreståndare 1438, innan Kristoffer av Bayern valdes till svensk kung 1440, och han valdes första gången till svensk kung efter Kristoffers död 1448.

Karl valdes även till kung av Norge samma år men avstod sin norska kungakrona redan 1450. Han avsattes i Sverige genom uppror 1457 men återvaldes och återkom som kung 1464–1465 efter landsflykt i staden Putzig utanför i Danzig (dagens Gdansk). Karl blev för andra gången avsatt från tronen men återkom och valdes som kung för tredje gången 1467. Han dog som kung den 15 maj 1470 på Stockholms slott. På Gripsholms slott finns en trästatyett av Karl Knutsson, troligen tillverkad av Bernt Notke som gjorde S:t Göranmonumentet i Stockholms Storkyrka. Denna statyett bedöms vara den första någorlunda porträttliknade kungabild som vi har i Sverige.

Karl Knutsson skor

Vid gravundersökningar av flera kungagravar i Riddarholmskyrkan, 1915–16, påträffades i Karl Knutssons (Bonde) grav ett par skor. Skorna är numera fragmentariska och ser mest ut som en hög läderspill. Men att dessa läderbitar kan knytas till en speciell historisk person gör dem intressanta. De blir så att säga med ”mer levande”. Det är spännande att tänka sig att kungen hade dessa skor på sina fötter. Kanske var de tillverkade för själva begravningen.

Karl Knutsson ena sko. Foto Victoria Dabir/SHM

Det var en antikvarie som för några år sedan ”återupptäckte” läderbitarna i två fyndaskar på museet. På den ena kunde man läsa ”Karl Knutssons vänstersko”. På den andra ”Karl Knutssons högersko”. Skoresterna deponerades av Riksmarskalkämbetet i Historiska museets samlingar 1930 och har inventarienr: 19283 II:105-106

Ängsöbägaren

I Karl Knutsson ägo har även den så kallade ”Ängsöbägare” varit. (inventarienr: 29962). Den är troligen tillverkad under 1460-talet senare del och finns utställd i medeltidsutställningen på Historiska museet.

Bägaren är av förgyllt silver. Dess höjd är 43.5 cm och vikten är 1,88 kg. Förgyllningen är troligen inte original och den har några mindre skador på flera ställen. På det löstagbara locket med buktade sidor finns sex runda graverade medaljonger. Varannan har blomster- eller bladornament och de övriga har tre människofigurer, två män och en kvinna.

Ängsöbägaren. Foto: SHM

Julöl på 1400-talet

En av männen är en äldre, skäggig, krönt man iklädd en rock och föreställer troligen profeten Jesaias. Den andre mannen har en toppig mössa, tunika och mantel. Kvinnan har en ärmlös kjortel, bär smycken på armarna, har ett löst hängande hår och är klädd i en turban. Troligen är hon den tiburtinska sibyllan som bebådade Jesu födelse för kejsar Augustus.

Alla figurer har livliga talande gester och håller i ett språkband. Dessa figurscener tycks ha med julen att göra. Kan man tänka sig att kung Karl Knutson i samband med julfirandet drack julöl ur bägaren?

Kristi barndom

På locket står en cirka 5,5 cm hög statyett som föreställer en ung riddare eller sven. Han håller i en stång på vilket det hänger en vimpelliknande fana. Han är klädd i full rustning, med rosettformiga axelskydd, men är barhuvad. Kring de yviga lockarna finns en vriden krans i vilket det sitter en plym, helt enligt tidens mode – jämför med plymen på S:t Göran i Storkyrkan. Framför riddarens fötter står en sköld med ätten Bondes vapen, en båt med plymer.

Bägaren är cylindrisk till formen, lite vidare upptill och nederdelen avslutas med fyra tornliknande fötter. Kring bägarens midja finns gördel eller band som delar upp ytan i två ungefär lika stora fält på båda sidor. I dessa fält finns 12 runda bilder som visar Kristi barndoms historia i gravyr. De visar: Marias och Elisabets möte, Marie bebådelse, Kristi födelse och heliga tre konungars tillbedjan.

Tillverkad i Lübeck

På foten (aedicula) finns olika gotiska dekorelement som: hängtorn, friser, vulster, bågvalv, bladmotiv, baldakiner och infällt i ”fötterna” finns kvinnofigurer som tros föreställa sibyllor (spåkvinnor).

På botten av bägaren finns två stämplar. En dubbehövdad örn som är staden Lübecks symbol, samt en tunna Tunnmärket visar att det är Lübeckguldsmeden Franziskus Burmester som har gjort bägaren. Han var verksam i Lübeck från år 1454 fram till sin död omkring 1505. En åldermansranka finns även ingraverad.

Förlagan till bägaren kan ha gjorts av konstnärerna Herman Rode, som målat Storkyrkans altarskåp och altarskåpet från Salem som finns på Historiska museet. Eller kan det ha varit Bernt Notke, som gjort S:t Göranmonumentet i Storkyrkan och Karl Knutssons porträtt i Gripsholmsslott?

Månadens föremål, oktober 2003
Av  Lars Holmblad