Alexander Seton
1769-1828
Alexander Seton föddes år 1769 som yngste son till doktor Alexander Baron och Elizabeth Angus på godset Preston i Skottland. Som sextonåring adopteras han av sin morbror George Seton och hamnade då i Stockholm. Tanken var att Seton skulle överta och fortsätta driva den handelsfirma som morbrodern innehade i Stockholm. Seton visade dock inget intresse för den saken. Istället tycks han redan då ha intresserat sig för fornlämningar och framförallt runinskrifter. Men vid 25 års ålder insjuknar Seton 1793 i ”nervfeber” och transporteras året därpå till England, där han vårdas i hemmiljö men stundtals även tycks ha vart inlagd på sjukhem.
Under englandsåren gör Setons ett antal antikvariska resor där han studerar och avbildar olika typer av fornlämningar. Vid 57 års ålder återvänder han till Sverige och har då siktet klart inställt på att företa regelrätta arkeologiska undersökningar. Under de kommande tre åren genomför Seton så ett antal undersökningar av gravar på olika platser i Uppland och Västmanland. Han låter även köpa in arkeologiska föremål som kommit i dagen på allehanda olika vis – bland annat från Birka – som han skänker till Kungliga Viterhetsakademin samt påbörjar planeringen av utgivandet av den första delen av Diplomatarium Svecanum, vilket han lovat bekosta med egna medel.
Några av de föremål Seton påträffade vid sina undersökningar på Björkö. Foto: Ola Myrin
Seton var den förste som utförde arkeologiska undersökningar i större skala på Björkö. Han gräver där periodvis i tre omgångar och fynden återfinns i Historiska museets samlingar under inventarienummer SHM 463 respektive 474. År 1825 undersöks i rask takt två gravar: den ena i Borgs hage, den andra ”uti åkerfält…nordvest om Björkö by”. År 1826 undersöker han ytterligare minst tre gravar: två i Hemlanden och en i Borgs hage. Samma år låter han också kartera Borg samt stora delar av fornlämningsområdet på Björkö. År 1827 utökas fältarbetena och kommer att omfatta åtta gravar. Samtliga belägna i anslutning till stadvallen och Hemlandens västligaste del men deras exakta belägenheter är oklara. Undersökningarna gav tydligen mersmak och Seton anhåller nu om att få öppna ”twå eller tre hundrade ättehögar på Björkö”.
Planerna gick dock om intet då Seton året efter avlider i sviterna av feberfrossa som han ådragit sig i samband med en båtolycka på Mälaren. Hans gravplats är okänd, något som i sammanhanget kan ses som en ödets ironi.
Det torde inte vara en överdrift att påstå att Alexander Seton kommit att bli en mytomspunnen person. Sant är att hans gärningar ute på Björkö bitvis möttes av skarp kritik från Vitterhetsakademien och än idag är han förknippad med begrepp som rovgrävare och ovetenskaplig sakletare. Man kan fråga sig vad som egentligen utgjorde grunden för dåtidens hårda omdömen och kritik. Hans undersökningsmetoder förefaller inte att skilja sig i någon nämnvärt grad från tidens gängse, han använde sig exempelvis inte av vare sig krut eller sprängmedel som man ibland fortfarande kan få höra. Men han saknade formell utbildning och kanske var det detta i kombination med hans personlighet samt att han var utifrån kommen som gjorde att han sågs med oblida ögon av många inom det antikvariska etablissemanget.