Runinskrifter från Birka
Flera runristningar har hittats vid Birka, både delar av runstenar och inskrifter på små föremål.
Fler än 3500 runinskrifter är hittills kända inom Sveriges nuvarande gränser. Den största koncentrationen av runstenar finns i Uppland och av dessa är ett fåtal påträffade i direkt anslutning till Hovgården och, som fragment, på Björkö. Runinskrifterna är att betrakta som de äldsta skriftliga källorna i Sverige med rötter så långt tillbaka som 200-talet e.Kr. Själva skriftsystemet kom att förändras över tid och den 16-radiga vikingatida runraden ersatte den äldre 24-radiga runraden runt år 800.
Bryne med runinskrift påträffat i Svarta jorden. Inskriften är fragmentarisk och har inte gått att tyda. SHM 14981. Foto: Christer Åhlin/SHM
Runstensresandet som fenomen skiljer sig åt både rumsligt och innehållsmässigt beroende på vilket område som studeras men generellt sett kan man säga att det handlar om att tjäna två huvudsakliga syften; dels som missionsverktyg och dels för att belägga släktled och äganderätt. Runorna i sig har en mytologisk koppling och i Havamal beskrivs Odens offer för att få tillgång till runorna.
Vad gäller runristade föremål har även detta påträffats på Björkö, dels under utgrävningar på 1800-talet men även under utgrävningarna av Svarta jorden 1990-1995. Trots att det är en koncentrerad bebyggelse i Birka under vikingatiden, vilket skulle kunna tänkas generera en mängd runristade föremål så har bara några få sådana föremål hittats. Det kan bero på många saker, inte minst att runristandet i sin mer beständiga ”sten-form” egentligen tog fart under slutet av 900-talet och framåt. Dessutom kan inskrifter ha gjorts på föremål som, på grund av materialets karaktär, inte har bevarats till våra dagar.
Närbild av en runristad nål påträffad i Svarta jorden. SHM 17473. Foto: Christer Åhlin/SHM
Birkas mest aktiva period, som avtar under 900-talets slut, ligger lite före den mest intensiva runristande perioden, i synnerhet vad gäller resandet av runstenar. I Sigtuna, som har sin storhetstid efter att Birka övergivits, har det å andra sidan påträffats många ”runben”, benbitar med runinskrifter på. I medeltida fyndmaterial överlag märks en annan spridning och användning av runorna än tidigare. Det innebär inte att människor inte hade förmågan att läsa och skriva runskrift under vikingatiden men kanske visar det på en förändring i förhållningssätt och användningar av runorna. Men en viktig aspekt i frågan är givetvis också att trots alla de utgrävningar som har skett på ön så är fortfarande mycket outgrävt och kanske gömmer sig fortfarande runristade små skatter i Björkös jord.