Forntida piratkopior
Den här historien började 1817. Då höll man på med dikesgrävning vid Tunalund i den uppländska socknen Hjälsta. Plötsligt glimmade det till i den mörka myllan och fram trillade ett runt, myntliknande guldhänge.
När hänget hade torkats av, visade det sig ha en bild av en man sedd i profil på ena sidan. På den andra sidan fanns en ryttare med en stående figur framför sig. Hänget sändes in till Kungliga Vitterhets, Historie- och Antikvitets Akademien i Stockholm. Det var nämligen akademien som avgjorde om fynd av den här typen skulle lösas in av staten eller inte.
Skilda meningar bland experterna
Men meningarna gick isär i akademien och diskussionens vågor gick höga. Akademiens sekreterare menade till exempel att hänget var helt ointressant, eftersom han trodde att det var medeltida och tillverkat för ett tornerspel. Av den anledningen skulle det inte lösas in.
Andra menade att det rörde sig om ett forntida smycke och det därför självfallet skulle lösas in. Och det var den senare falangen som segrade och trots sekreterarens motstånd löstes hänget in och blev en del av statens samlingar. Och det kan vi vara glada för idag, eftersom hänget från Tunalund är ett mycket intressant föremål med spännande bakgrund. Idag vet vi också att det skall dateras till 300-talet e Kr och alltså inte alls är medeltida.
Personlig gåva från kejsaren
Men för att förstå hängets kulturhistoriska betydelse måste vi söka oss söderut, till dåtidens stormakt, det romerska riket. Där förekom nämligen ”mynt” av en mycket speciell karaktär. De vägde mer än de vanliga mynten och det var bara kejsaren, som hade rätt att prägla dem. Redan på Augustus tid tillverkades sådana ”mynt”, men de blev vanliga först under 300-talet e Kr. Meningen var inte att de skulle cirkulera som riktiga mynt, utan istället använde kejsaren dem som personliga gåvor till personer inom och utom det romerska riket.
Det finns två huvudtyper av mynten, en grupp som väger cirka dubbelt så mycket som vanliga mynt och en andra grupp som väger tre gånger så mycket eller mer. På den lättare varianten avbildas ofta kejsaren till häst på baksidan. På de tyngre däremot avbildas kejsaren iförd senatorsdräkt. Framsidan pryds i båda fallen av kejsaren i profil. Vikten kombinerad med avbildningen skvallrar om, att de två grupperna använts för olika syften. De lättare har delats ut till medlemmar av det romerska riddarståndet, medan de tyngre uteslutande gavs som gåva till senatorer och konsuler.
Baksida på hänget från Tunalund i Uppland.
Den romerska örnen?
Jämför man Tunalundhänget med de romerska ”mynten” hittar vi genast likheter. Likheterna är så pass stora att det inte kan råda någon tvekan om, att det finns ett direkt samband mellan de romerska ”mynten” och hänget. Båda har till exempel på ena sidan en i profil avbildad man.
På Tunalund-hänget kan man utan svårighet identifiera den romerske kejsarens diadem och att tolka tecknen runt figuren som ett försök att återge skrivtecken är inte allt för långsökt. Däremot är fågelfiguren nedanför ansiktet svårförklarad. Det kan röra sig om en schematisk avbildning av den romerska örnen, men det kan finnas andra tolkningar. Baksidans ryttare med en stående figur framför går tillbaka på ett ofta förekommande motiv på de romerska ”mynten” med kejsaren till häst framför en besegrad fiende.
