Ett vanligt liv

Birgitta föddes någon gång på våren år 1303 på Finsta Gård i Skederids socken i Uppland i nuvarande Norrtälje kommun. Hon bodde här fram till hon var 11 år.

Det finns inga spår kvar av det medeltida Finsta gård, men naturen är ungefär likadan än idag. Det sägs att hon lekt bland de två stora klippblock som fanns strax intill gården. Den ena stenen har en stor spricka och kallas idag för heliga Birgittas bönegrotta. Här satte Birgittasystrarna upp ett kors 1959, där kan man läsa: ”Min kärlek är korsfäst.” När Birgitta var sju år gammal fick hon sina första uppenbarelser.

Barndomen

Birgittas familj var rik och mäktig, hennes pappa Birger Persson var lagman i Uppland, riddare, medlem av kungens råd och ägde mycket jord. Han var också med om att skriva Upplandslagen när den skrevs ner första gången i slutet av 1200-talet. Upplandslagen är den landskapslag som tillämpades i Uppland och Gästrikland under medeltiden före mitten av 1300-talet. Birgittas mamma Ingeborg Bengtsdotter tillhörde kungasläkten Folkungaätten.

Birgittas föräldrar i skeppsbrott. Kalkmålning från Tensta kyrka i Uppland. Foto: Lennart Karlsson

Under den tid hennes mamma var gravid med Birgitta var hon och Birger med på ett skepp som led skeppsbrott. På den tiden var det inte så vanligt att man kunde simma. Många drunknade därför. Birgittas mamma blev räddad av kungens bror, hertig Erik. Nästa natt visade sig en man i skinande kläder för henne och berättade att barnet som hon bar skulle bli något särskilt.

När Birgitta var 11 år dog hennes mamma och hon och systern Katarina fick flytta till mostern Ingeborg på Aspanäs i Malexander, Östergötland. Under sin uppväxt där fick hon flera uppenbarelser. En gång såg hon jungfru Maria som höll en gyllene krona; ”Kom, Birgitta! Vill du ha denna krona?” Birgitta tackade ja och fick kronan på sitt huvud. Synen försvann, men Birgitta kunde aldrig glömma den. Efter det blev hennes högsta önskan att få gå i kloster och bli nunna, Kristi brud.

Att bli mamma och husfru

När Birgitta bara var 13 år gammal gifte hon sig med den då 18-årige Ulf Gudmarsson. Bröllopet var arrangerat av deras föräldrar, som man gjorde under denna tid. Samtidigt gifte sig systern Katarina med hans bror Magnus Gudmarsson. Birgitta flyttade med Ulf till Ulvåsa gård några mil öster om nuvarande Motala i Östergötland. Hur det kändes för Birgitta att tvingas ge upp sin dröm om klosterlivet kan vi idag bara fundera kring.

Birgitta levde i nästan 30 år som husfru vid Ulvåsa och styrde och ställde över ett stort hushåll. Hon var bara 16 år då hennes första dotter Märta föddes. Birgitta födde sammanlagt åtta barn på 18 år, fyra flickor och fyra pojkar. Fyra av Birgittas barn dog under hennes egen livstid, två av dem som barn. Birgitta har beskrivit hur hon uppfostrade sina barn. Hon slog dem inte och ibland fick barnen godsaker som belöning när de gjort något bra. Birgittas och Ulfs barn skickades bort från hemmet ganska tidigt för utbildning på olika håll, något som var vanligt för barn från rikare familjer under medeltid.

Kanske sov Birgittas barn i en liknande vagga. Medeltida vagga, Västmanland, Ervalla socken, inventarienr: 30018.

Birgittas och Ulfs barn

Märta (1319 – 1399)
Gudmar (1322 – 1332)
Karl (1327 – 1372)
Ingeborg (1329 – 1349)
Katarina (1331 – 1381)
Birger (1333 – 1391)
Bengt (1335 – 1346)
Cecilia (1337 – 1399)

Dottern Märta giftes bort mot Birgittas vilja med Sigvard Ribbing. Äldste sonen Gudmar dog under skolgång i Stockholm. Sonen Karl var gift tre gånger. Han följde sin mor till Rom, men dog i Neapel. Dottern Ingeborg placerades i Riseberga kloster. Dottern Katarina var gift men följde sin mor till Rom och blev så småningom abbedissa i Vadstena. Sonen Birger var gift två gånger och kom till Rom för att följa sin mor till Jerusalem, där han dubbades till riddare av den heliga graven. Sonen Bengt dog ung och begravdes i Alvastra. Dottern Cecilia inskrevs till Skänninge kloster mot sin vilja, men hon giftes senare med Lars Sunesson och fick tre barn med honom.

Birgitta och drottning Blanka

Samtidigt som Birgitta skötte sina egna barn och hade ansvar för hela gården ägnade hon sig åt välgörenhet. Hon lät bygga ett sjukhus och ett härbärge för kvinnor. Hennes intresse för sociala och politiska frågor var stort och hon fick större möjlighet att påverka politiken då hon 1335 blir hovmästarinna och rådgivare åt den unge kungen Magnus Eriksson och hans drottning Blanka på Kungsgården i Vadstena. Drottningen var från Frankrike och behövde någon som undervisade henne i svenska. Kungsgården i Vadstena donerades till Birgitta för att bli en del av klostret. Byggnaden finns kvar än idag och kallas för Bjälboättens palats.