Träskulpturerna i kyrkan

De medeltida träskulpturerna hade en bestämd placering i kyrkorummet. Deras placering skiftade beroende på deras funktion i det religiösa utövandet.

Mellan koret och långhuset hängde triumfkrucifixet. Förutom högaltaret fanns ofta två sidoaltare. Ett vigt åt jungfru Maria och ett vigt åt kyrkans skyddshelgon. Triumfkrucifixet hänger i kyrkans triumfbåge, som är bågvalvet mellan koret och långhuset. Det är ett stort krucifix med en skulptur av den korsfäste Jesus. Att det kallas triumfkrucifix beror på att Jesus genom sin död på korset och återuppståndelse på den tredje dagen triumferat – vunnit över döden. Förutom triumfkrucifix skulle det finnas ett krucifix på högaltaret och ett eller flera processionskrucifix.

Kristusbild från Sorunda socken, Södermanland, Inventarienr: 27217. Foto: Lennart Karlsson

Kalvariegruppen

Ibland kompletterades triumfkrucifixet av ytterligare skulpturer som hade sin plats i triumfbågen. Det är de så kallade kalvariegrupperna. Man kan kalla dessa för en förkortad version av korsfästelsen, då de endast innehåller tre personer, Jesus på korset i mitten med Maria och lärjungen Johannes på var sin sida. I kyrkorummet fanns ofta minst tre altare. I öster i koret låg alltid högaltaret. Det fanns också två sidoaltare, ett vid den norra långväggen, som var vigt åt jungfru Maria och ett vid den södra helgat åt kyrkans skyddshelgon.

Jungfru Maria

Madonnaskulptur från 1100-talet, Mosjö socken, Närke, Inventarienr: 7306. Foto: Lennart Karlsson/SHM

När vårt land blev kristet hade jungfru Maria redan fått en sådan central betydelse i den katolska kyrkan att man kan utgå ifrån att hennes bild fanns med redan vid invigningen i många av våra kyrkor. Antalet bevarade träskulpturer av Maria med Jesusbarnet är så stort att vi vågar tro att alla kyrkor skaffade en sådan så fort de fick råd. Mariaskulpturen – madonnan – placerades på det norra sidoaltaret till vänster om triumfkrucifixet, det vill säga på Jesus högra sida. På det södra sidoaltaret fanns alltså kyrkans skyddshelgon, som också kunde ge namn åt kyrkan, till exempel S:ta Klara, S:t Nicolai, S:t Lars, S:t Stefan med flera.