Kult och ritualer

Kult och ritualer var vanliga och det finns många arkeologiska spår av dem. Man har grävt ut lämningar av begravningsritualer, offer och kulthus där ceremonier till gudarna hölls. Den förkristna kulten var olika i olika områden. Vilka gudar som var mest populära skiftade och det gjorde riterna också.

Kulthuset i Borg i Östergötland låg på en betydelsefull gård. Det var 6 x 7,5 m stort, byggt av trä och hade en dörröppning i väster. Huslämningarna grävdes ut av arkeologer och är daterade till sen vikingatid. Utanför byggnaden fanns en ungefär 1 000 kvadratmeter stor stensatt gårdsplan och det var här de mest spännande fynden fanns. Intill ett stenparti hittades 98 amulettringar. Det var ringar av järn med små amuletter i form av yxor och annat. På gårdsplanen fanns också 75 kilo djurben. Ibland dessa fanns många delar av svinhuvuden samt mycket ben av häst och hund. Djurbenen är nästan säkert spåren av offrade djur. Inuti huset fanns några kraftiga flata stenar som kanske varit grunden till ett altare.

Ritualer

Procession på bildsten från Tängelgårda, Lärbro socken, Gotland. Inventarienummer 4373. Foto: SHM

I och utanför kulthuset i Borg hölls ceremonier och ritualer. Kanske var det mest till för folket på den välbärgade gården, men förmodligen kom också andra människor i bygden dit vid speciella tillfällen. Liknande kulthus har på senare år grävts ut vid flera aristokratiska gårdar från järnåldern. Ibland kan de ingå i stora komplex tillsammans med ceremonisalar, inhägnader och offermiljöer.

Spjut i våtmark

En annan spännande plats är Gudingsåkrarna på Gotland. Det var under vikingatiden troligen en våtmarksmiljö och här offrade människor vapen av olika slag till gudarna. Mest spjutspetsar. Sammanlagt har man hittat hundratals spjutspetsar från 800- och 900-talet. Man har även hittat yxor. Offer i sankmarker förekom under hela järnåldern. Det var en slags kommunikation med gudarna och kanske bad man om krigslycka, skydd eller god skörd. Till skillnad från den kult som förekom på gårdarna var detta kulthandlingar ute i det fria.

Olika regioner – olika traditioner

Vikingatidens dödsritualer har undersökts av många forskare på senare tid. Det har visat sig att begravningarna kunde gå ganska olika till beroende på i vilken bygd man var. I Mälardalen har till exempel de allra flesta människor kremerats och över gravbålen byggde man små stensättningar. I Finnveden i det inre av Småland brände man också de döda, men här byggde man stora jordhögar över resterna. Än idag finns hundratals sådana höggravfält gömda bland de småländska granarna. I större delen av Skåne begravde man de döda utan att bränna dem. Olika regioner hade alltså helt olika traditioner.

Monument och föremål

Ofta kunde ceremonierna vara ganska komplicerade. Det är inte helt lätt att kremera en människa och det var vanligt att man byggde stora monument som stensättningar eller jordhögar. De döda begravdes i de flesta fall med delar av sina tillhörigheter. Lite mer välbärgade människor kunde få stora smyckeuppsättningar eller vapenutrustningar med sig på resan mot evigheten. Man ansåg nog att de skulle få användning för sakerna i livet efter detta.

Döden på bild

Bildstenen från Tängelgårda på Gotland visar nästan säkert en krigares död, begravning och ankomst till dödsriket. I stenens fyra bildfält visas som i en serietidning en strid med beväpnade krigare, ett begravningståg, den dödes triumfartade intåg i dödsriket och en båtresa. Människorna, hur de ser ut och är klädda, vad de gör, hur vapen och skepp ser ut beskrivs i detalj. Genom arkeologin och genom avbildningar som Tängelgårdastenen kan man få en hel del information om ritualer. Se bild nedan.