Gården

I mitten av världen låg en gård. Den egna gården. Bondgården och dess marker låg i centrum både i den dagliga verkligheten och i människornas världsbild. Vid härden i boningshuset fanns värme, trygghet och vänner. I den öppna bygden runt omkring fanns odlingsmarker, andra gårdar och byar. Men runt omkring var stora skogar eller hav och här tog världen slut för de flesta.

Att leva på en gård innebär att följa djurens och odlingsmarkens årsscheman. Plöjning, sådd, skörd. Djuren skulle till och från betet. Man måste lagra upp med mat och foder inför vintern. Det var på gården det mesta vikingatida livet levdes. Den fornnordiska mytologin berättar att människor och gudar levde i Midgård. Det betyder ”gården i mitten”. Midgård var i mytologin den civiliserade världen och snarare ett bebyggelselandskap – en bygd – än en ensam gård. Utanför Midgård låg okänt land med monster som exempelvis jättar.

Rekonstruktion av vikingatida hus från 1000-talet i Hög, Skåne.

Världsbild och bygd

Denna världsbild är lätt att förstå med bakgrund i hur bebyggelsemönstret såg ut i Skandinavien. Här fanns många små jordbruksbygder (Midgård) som skiljdes åt av stora obebyggda områden, ofta djupa skogar. Att jordbruksbygden och mest av allt själva gården stod i centrum är inte så konstigt eftersom det var här livet levdes.

Gård och by

Gårdarna kunde ligga ensamma eller i byar. I tätt bebyggda stora jordbruksområden verkar byarna ha varit vanligast, medan ensamgårdar troligen var typiskt för mer glest bebyggda trakter. Gårdarnas utseende, byggnadssätt och hur många hus av olika sorter de omfattade varierade mellan olika områden. Det vanligaste var nog att det fanns ett lite större boningshus som omgavs av några få mindre hus.

Huset i Bjärred

I en liten by i Bjärred i västra Skåne stod under 800-talet ett hus. Det var 21 meter långt och 6,5 meter brett. Det innebär en boyta på 136,5 kvadratmeter och verkar inte så illa för en storfamilj på kanske 7–10 personer. Men troligen skulle huset också rymma en del boskap. Även om man hade en ordentlig avgränsning till stalldelen så kunde man inte slippa ifrån djurens lukter och läten.

Stommen till huset var två rader av glest ställda stora trästolpar. På de här stolparna vilade takets tyngd. Ett stort antal väggpålar hade slagits ner kring de takbärande stolparna. Mellan väggstolparna flätades grenar som man sedan strök med lera och kanske gödsel. Så fick man själva väggarna. På en del håll byggde man väggar helt i trä eller av sten och jord. Taket var ett grenverk som man täckte med halm eller vass. I mitten av huset låg härden och det var dess viktigaste punkt. Härifrån kom ljus, värme och det var här maten lagades.

Möblerna i ett vikingatida hus var få. Längs väggarna fanns troligen låga bänkar. På golvet fanns kanske några grova stolar, bord och bänkar. Kistor och korgar kunde användas till förvaring. Givetvis fanns en massa småsaker som verktyg, krukor av keramik för matlagning och förvaring, textilier av olika slag, träfat att äta på. Textilredskap av olika slag visar att hantverk som spinning av ull och vävning gjordes inomhus.

Grophus

Utanför huset i Bjärred fanns en gårdsplan. Här låg ett mindre hus som nog varit ett stall. Det fanns också ett mycket litet hus vars golv sänkts ner i marken. Sådana hus, eller snarare jordkojor, kallas grophus och är ofta runda med en diameter av sådär två till tre meter. Grophusen verkar mest ha använts för hantverk. I många har man hittat textilredskap. En del var smedjor.

Utgrävd by

Många vikingatida hus och delar av gårdar har grävts ut av arkeologer. I Danmark har hela byar grävts fram. Den mest välkända låg vid Vorbasse på Jylland. Härifrån kan man få ett intryck av hur en stor vikingatida jordbruksby såg ut.

Boskap och odling

Det vanliga var att man sysslade med både boskapsskötsel och jordbruk. Grisar, nöt och får var vanliga tamdjur på gårdarna. Plogar fanns inte, utan det viktigaste redskapet var årdret och det användes för att luckra upp jorden, mylla ner utsädet, rensa ogräs och bryta upp stubben efter skörd. Årdret är ett dragredskap som kunde dras av en eller två oxar, kor, hästar eller människor. Årdren kunde förstärkas med järn i spetsen – en årderbill. För skörd och slåtter hade man liar och skäror.

(Granskad juni 2018)