Guldrummet finns på nedre plan.
Guldålder
I Sverige kallas tiden mellan cirka 400 och 550 för guldåldern (folkvandringstiden) medan perioden från omkring 800 till 1050 (vikingatiden) ibland benämns silveråldern. Skillnaderna speglar hur kontakterna med omvärlden förändrades och vilken tillgång på ädelmetaller som fanns i de olika delar av världen som skandinaverna kom i kontakt med. Ingen inhemsk brytning fanns av vare sig koppar, silver eller guld under förhistorisk tid. De föremål som kom hit smältes ofta ned i lokala verkstäder och blev till nya föremål i egna konststilar.
Till de äldsta guldföremålen hör prydnader i form av spiraler som skandinaviska kvinnor bland annat trädde runt sina hårslingor, omkring 1500 f.Kr. Guld var mycket sällsynt och måste haft en magisk innebörd. Se på de två guldskålarna från Blekinge och Halland som är tillverkade några århundraden senare, i papperstunn guldplåt, omöjliga att använda praktiskt. De har bägge troligen blivit offrade till gudarna.
Guldhalskragar
Bland de unika mästerverk du kan se i utställningen finns tre halskragar av guld, två från Västergötland och en från Öland. Kragarna är tillverkade på 400-talet och hittade på 1800-talet var för sig utan andra fynd i jorden. De kallas ofta ”Sveriges första riksklenoder” men vi vet inte vem som burit kragarna eller vilken funktion de haft. En tolkning är att de suttit på gudabilder av trä, andra att de burits av kvinnor eller män som varit politiska eller religiösa ledare. Man kan se att kragarna varit använda, de är delvis slitna och en del dekoration har ramlat bort. Konstruktionen består av ihåliga rör, böjda i ringform. Kragarna går att öppna genom en sinnrik låsanordning. Dekoren på dem myllrar av pålödda människor och djur i miniatyr med en idag bortglömd innebörd. Här finns stiliserade ansikten, kvinnor med hårflätor och höftskynken, sköldbärande nakna människor, ormar och drakar, vildsvin, fåglar, ödlor, hästar och fabeldjur. Alla är så små att de är svåra att se utan förstoringsglas.
Sjuradig halskrage (400-550 e. Kr.). Fyndort Möne i Västergötland. Foto: Christer Åhlin/SHM
Mytologi
Den mytologiska världen är närvarande i de flesta utställda föremålen, från dekoren på guldbrakteater till stora praktsmycken. Små statyetter och beslag föreställer gudar, gudinnor och andra mytologiska personer. I utställningen finns statyetter och hängen tolkade som gudarna Oden och Frö och gudinnan Freja. Bland beslagen kan du se avbildningar av valkyrior, asaguden Odens medhjälperskor i bland annat strider. Men här finns också ett föremål som representerar den nya religionen, det äldsta, inhemska krucifixet. Det är tillverkat på vikingarnas handelsplats Birka.
Makt
Att föremålen talar ett tydligt maktspråk kan du se i hjälmen från Vendel i Uppland och i svärden från vikingatid. Hjälmen har dekorerats med pressade bleck som föreställer scener ur den nordiska mytologin. De är tillverkade lokalt. På Öland har man funnit bronsplåtar för tillverkningen av just sådana bleck som dekorerat den utställda hjälmen från Vendel. Ägaren har varit en storman ur en mäktig dynasti i norra Uppland.
I Uppland hittades också en av de absolut guldrikaste gravarna från mellersta bronsåldern. Personen i graven tog med sig mängder av guldföremål och var förmodligen såväl mäktig som inflytelserik.
Bland andra föremål som förmedlar makt finns praktsvärd med avancerade inläggningar av silver från Gotland, daterade till 800- och 900-talen. Här finns också tunga silverarmringar och magnifika, förgyllda spännen avsedda för kvinnodräkter. De tillhör höjdpunkter i tidens konsthantverk. Elegant stämplad ornamentik och vridna armringar är vanligt i kvinnoskatterna, liksom stora pärluppsättningar. De signalerar status och inflytande.
Mynt
De mynt som hittas i de stora skatterna i Skandinavien mellan tiden för Kristi födelse och några århundraden framåt var från det romerska riket. Senare, mellan cirka 800 och 1050. kom mynten i stället från den arabiska världen, liksom från Tyskland och England. Här hade de ingen monetär betydelse, det var i stället metallens vikt som avgjorde värdet. Sporadiska försök gjordes ändå att prägla egna mynt. Du kan se ett tidigt exempel på det i utställningen, ett mynt från Birka, omgjort till hänge. Det dröjde ända till 1100- talet innan den inhemska myntningen kom igång på allvar.
Skatter
Man fortsatte att lägga ned silver och guldskatter i jorden efter förhistoriens slut. Särskilt under oroliga tider var det vanligt. En av Europas största medeltida skatter är Duneskatten från Gotland som var ihopsamlad under flera hundra år innan den gömdes undan. Här fanns fina bältespännen, bägare från öst och lokalt tillverkade hängsmycken. I andra skatter finns också smycken, pärlor och dryckesskålar med ryskt eller bysantinskt inflytande. Många gotländska skatter gömdes undan omkring år 1361, då ön invaderades av danskar (se utställningen ”Massakern vid muren”).
Samiska skatter är nedlagda på speciella offerplatser i norra delarna av Skandinavien. De har bestått av fina metallföremål i silver, tenn och kopparlegeringar tillsammans med djurben och renhorn. I Guldrummet finns Sveriges största samiska skattfynd, från Gråträsk vid sjön Tjautjer i Norrbotten.
Elisabethrelikvariet. Gjord av silver, guld, ädelstenar och pärlor. Tillverkades på 1200-talet av äldre föremål
Foto: Ola Myrin, Historiska museet/SHM.
Krigsbyten
Några av guldrummets mest magnifika föremål är krigsbyten. Nattvardskalkar, altarkors och biskopskräklor kom till Sverige under 30-åriga kriget från olika platser i Tyskland. Det berömda så kallade Elisabethrelikvariet anses ha innehållit den heliga Elisabeths skalle. Det är ett utsökt exempel på europeisk guldsmideskonst. Relikvariet är tillverkat av flera delar med olika ursprung; en agatskål från senantik tid (300–600-tal), hänklar, pärl- och ädelstensbesatta kantbeslag från 1000-talet och slutligen delar av två kungakronor samt fot på 1200-talet. Relikvariet föll i den svenska härens händer år 1632 i samband med erövringen av befästningen Marienberg i Würzburg.
