Vem ägde kronfodralet?

År 1973 kom ett kronfodral till Historiska museets samlingar. Vägen dit var inte enkel. Frågan om vem eller vad fodralet har tillverkats för är heller inte enkel.

Fodralet återfanns i Nordtyskland, utanför Harz, i mitten av 1800-talet. Legenden säger att en kringvandrande gesäll blev inbjuden på kaffe i en bondgård och när bondmoran tog fram den illa medfarna kaffeburken av svartnat läder var det något som fångade hans intresse. Läderburken var rikt ornerad och det gesällen såg var inte ett bruksföremål, vilket som helst, utan ett konstverk som visade sig vara ett kronfodral.

Men det var ingen vandrande gesäll. I själva verket var det konstsamlaren Friedrich G. H. Culemann (1811–1886) som hittade kronfodralet. Efter hans död deponerades det på Kestner-Museum i Hannover.

Kronfodralet. Foto: Historiska museet/SHM (CC BY).

Vad säger ornamentiken och sigillen?

Kronfodralet är dekorerat med stiliserad växtornamentik, figurativa framställningar och ett så kallat lyckohjul. Lyckohjulet var en vanligt förekommande symbol under medeltiden, som skulle påminna betraktaren om hur världsliga lyckan endast är tillfällig.

Dessutom finns bildframställningar av en symbolisk kungagestalt, den välsignande Kristus samt Madonnan och Jesusbarnet. Utöver detta fanns Birger Jarls (cirka 1210–1266) sigill inte mindre än tre gånger med omskriften ”Sigillum Birgeri secundi dei gracia ducis sweorum”. Det betyder ungefär ”Birger den andres sigill, av Guds nåde furste av Sverige”. Därför fick asken namnet Birger Jarls kronfodral.

Birger Jarls sigill på kronfodralet. Foto: Historiska museet/SHM (CC BY).

Hur gammalt är kronfodralet?

Fodralet har i flera studier daterats till 1300-talets första hälft. Dateringen är gjord utifrån ornamentiken på fodralet, inte Birger Jarls sigill. De motiv som förekommer blev moderna under första hälften av 1300-talet.

Det finns även en kyrkklocka från medeltiden i Historiska museets samlingar som har en identisk avbildning av Kristus (föremålsnummer 116128_HST) samt ett litet skrin klätt med läder som delvis har identiska dekorationer (föremålsnummer 119490_HST).

Allt tyder på att kronfodralet är tillverkat i Sverige någon gång på medeltiden. Men medeltiden är en ganska lång period.

Utgår vi från att det rör sig om ett fodral till en kungakrona, borde ägaren ha varit Birger Magnusson (1280–1321) eller Magnus Eriksson (1316–1374).

Katalogkort samt detaljbild av en kyrkklocka från Vätö. Föremålsnummer 119490_HST. Foto: Historiska museet/SHM (PDM).

Vad är det för något?

Problemet är att föremålet inte kan knytas till någon direkt person. Sigillet säger Birger Jarl, ornamentiken i övrigt säger att det är nästan hundra år yngre. De olika ornamenten är dessutom egenartade och inte typiska för en kungakrona.

Det vi vet är att fodralet, kyrkklockan och den lilla trälådan har identiska utsmyckningar. Klockan är – bevisligen – knuten till Vätö kyrka utanför Norrtälje. Livrustkammarens chef Rudolf Cederström (1876–1944) påpekade intressant nog att fodralet liknade de kronfodral som alla kyrkor hade till brudkronor.

Förr i tiden brukade varje kyrka ha brudkronor till låns för brudar som vid vigseln inte hade egna. Det så kallade Birger Jarls kronfodral är dessutom till sin storlek tämligen litet. Några forskare har ansett, med vägledning av storleken, att det har innehållit en krona för en kvinna.

En läderklädd ask. Ursprung okänt. Föremålsnummer 119490_HST. Foto: Ola Myrin, Historiska museet/SHM (CC BY).

Vem tillhör fodralet idag?

Samlaren Culemann hittade kronfodralet på 1850-talet och det deponerades till Kestner Museum 1887. Eftersom det, genom sigillen, var kopplat till Birger Jarl ville svenska museimän gärna köpa det.

Efter många och krångliga förhandlingar lyckades Historiska museets chef Monica Rydbeck (1906–1998) få fodralet till Stockholm. Det är rent formellt en deposition, ett lån. Familjen Culemann lånade ut fodralet till Kestner Museum och Kestner Museum lånade ut det till Historiska museet. Historiska museet lånade i gengäld ut en medeltida biskopskräkla av ben till Kestner Museum.

Vem fodralet en gång har tillhört och vem det tillhör idag, är alltså något svävande. Det är ett kronfodral som förvisso inte innehåller en krona, men däremot många frågor.

Litteratur:

• Bock, Franz. 1864. Prospectus. Die Kleinodien des Heil. Römischen Reichs Deutscher Nation. T. O. Weigel: Leipzig.
• Bock, Franz. 1864. Die Kleinodien des Heil. Römischen Reichs Deutscher Nation. K.u.K. Hofe U. Staatsdruckerei: Wien.
• Cederström, Rudolf. 1942. De svenska riksregalierna och kungliga värdighetstecken. Livrustkammaren: Stockholm.
• Guide to the Medieval Department, the History Museum, 1922
• Jahrbücher des Vereins von Alterthumsfreunden im Rheinlande, Heft XXXVII & XXXVIII. 1864 & 1865. A. Marcus: Bonn.
• Montelius, Oskar. 1877. Sveriges Historia från äldsta tid till våra dagar. Hjalmar Linnströms förlag: Stockholm.
• Rydbeck, Monica. 1952 ”Birger Jarls kronfodral i ny belysning” i Arkeologiska forskningar och fynd.
• Schramm, Percy Ernst (Ed.). 1956. “Herrschaftszeichen und Staatssymbolik” in Schriften der Monumenta Germaniae historica, Band III. Anton Hiersemann: Stuttgart.
• Wentzel, Hans. 1940. “Der Kronkasten der Folkunger“ i Zeitschrift des Vereins für Lübeckische Geschichte und Altertumskunde, Band XXX, Heft 1.
• Wentzel, Hans. 1942. “Der Kronkasten der Folkunger” i Pantheon; Monatsschrift für Freunde und Sammler der Kunst. F. Bruckmann Verlag: München.