Rakkniven och solen
Nu när vintermörkret lägger sig över oss längtar vi efter ljuset och solen. Det är vi inte ensamma om. Bronsålderns människor har haft solen som en av sina stora symboler.
Nu när vintermörkret lägger sig över oss längtar vi efter ljuset och solen. Det är vi inte ensamma om. Bronsålderns människor har haft solen som en av sina stora symboler, avbildad i alla tänkbara sammanhang, på hällristningar och kultföremål av brons, på vapen och smycken – men även på vanliga bruksföremål.
Föremålen med solmotiv säger var för sig inte så mycket om hur bronsålderns myter var konstruerade. Men sätt dem tillsammans och de visar en berättelse om solens resa över himlavalvet och ned genom underjorden. Det menar Fleming Kaul, dansk arkeolog och specialist på bronsåldern. Han kommer med en ny tolkning av de nordiska rakknivarna av brons, nämligen som bärare av en solmyt.
Detalj av en rakkniv från Stora Köpinge i Skåne med ett av flera skepps- och solbilder som finns på kniven, inventarienr: 2791.
Rakknivarna var en av de viktigaste gravgåvorna för främst män under hela bronsåldern, 1700–500 f Kr. Trots att gravskicket förändrades och gravgåvorna blev allt färre efterhand som tiden gick, fanns de små rakknivarna med, ibland nedslitna av flitig rakning, ibland blanka och fina.
Bilderna på rakknivarna
På rakkniven från Färlöv i Skåne drar en fågel skeppet. Just på denna rakkniv saknas solsymbolen, inventarienr: 8966.
Man kan läsa bilderna på rakknivarna nästan som en bildskrift. Skeppet, solen, fisken, fågeln och ormen är de tecken eller symboler som ingår i skriften, liksom rakkniven själv. Den är tillverkad i form av ett skepp med handtag som avbildar ett djurhuvud eller en spiral. Riktningen på de skepp som avbildas på rakknivarna har betydelse för hur motiven ska läsas menar Flemming Kaul. En del är vända med stäven mot vänster, andra med stäven mot höger.
En rakkniv där motivet nog ska läsas upp och ned. En fisk följer ett stiliserat skepp och ovanför finns en solsymbol, här i form av en triskelefigur. Från Gammalstorp i Blekinge, inventarienr: 17343.
Bilderna på nästan 400 rakknivar ingår i hans tolkning av myten om solen resa över dygnet. I berättelsen är rakknivsbilderna placerade i ett cykliskt förlopp runt ett hjulkors. Det är i sig ett av de vanligaste motiven på hällristningar och tolkas som en solsymbol och ett hjul samtidigt.
Myten om solens gång
Tolkningen lyder: Den uppstigande solen dras upp ur natten med hjälp av en fisk (1) mot ett högerseglande morgonskepp som ska hjälpa solen vidare upp i dagen. Fisken får följa skeppet men blir snart utbytt mot en fågel (3). Mitt på dagen, när solen står som högst på himlen, tar hästen plats (5) och drar skepp och sol vidare men efterhand tar skeppet ensam hand om solen igen.
Grafisk bild av hållplatser på solens cykliska resa, placerade runt ett hjulkors.
Ur den danska tidskriften SKALK 1999, 5.
Mot kvällen dyker ormen upp (7–8) och ledsagar skepp och sol ned under horisonten, genom natten och underjorden (9). Solens nattliga färd symboliseras av ett skepp som seglar mot vänster utan solbilder. Ibland simmar fisken med skeppet (10), klar att påbörja sin uppgift vid gryningen. Cirkeln är sluten och en ny dag börjar i solens eviga, gudomliga resa.
Myter kring Medelhavet
Hur ser myterna om solen ut i andra delar av Europa och Medelhavsområdet under bronsåldern? Vi vet till exempel att skeppet, solen och dess resa genom dag och natt är centrala teman i Egyptens religion samtidigt med vår bronsålder och det har också inspirerat Fleming Kaul i hans tolkning.
Mycket är förstås annorlunda både i religionen och myterna mellan olika delar av Europa och området runt Medelhavet, men ändå är det möjligt att några gemensamma, grundläggande uppfattningar om solens gång existerat. Kan det vara så att det finns en syn som delvis är parallell till den egyptiska när det gäller solens gång häruppe i norra Europa? Den frågan har Flemming Kaul nu väckt genom sitt diskussionsinlägg om rakknivarnas betydelse som bärare av en solmyt.
Månadens föremål, december 2006
av Inga Ullén
