Målningarnas bildvärld

De äldsta kalkmålningarna i Sverige är från 1100-talets första decennier. De finns framför allt i södra Sverige. Det som har bevarats är bara en liten del av vad som en gång fanns på kyrkväggar och i tak. Många målningar har förstörts när kyrkor rivits, brunnit eller byggts om. Andra har varit överkalkade, men frilagts under sent 1800-tal eller 1900-tal i samband med att kyrkorna restaurerats.

Några målningar har dock klarat sig från överkalkning och finns fortfarande kvar i sitt originaltillstånd. Dessa bilder är ovärderliga dokument över medeltidens konstskapande och en väg in i dåtidens värld som den såg ut vid just det tillfället som målningen utfördes.

Inspirationskällor

Målaren tog ofta modeller från sin egen omgivning och det ger oss en god uppfattning om hur den tidens människor gick klädda och hur de levde i sin vardag. Trots att motiven bland kalkmålningarna oftast är bibliska ger de därför ofta en god inblick i medeltidens värld. En annan förlaga var Biblia pauperum, eller ”de fattigas bibel”. Ur detta verk hämtades de bibliska scenerna. Det är en sammanställning av bibelillustrationer med parallella motiv ur gamla och nya testamentet, som i olika upplagor spreds över Europa från omkring 1460.

Beteckningen ”de fattigas bibel” innebar givetvis inte att det handlade om någon billig pocketbok, utan det var en bildbibel som skulle användas av ”de fattiga i anden”, till exempel de sockenpräster som behövde hjälp att lägga ut texten för sin församling. Biblia pauperum har flitigt använts av bland annat kyrkomålaren Albertus Pictor i Stockholm under 1400-talets senare del och 1500-talets början.

Kalkmålningarna i kyrkorna kunde bara utföras sommartid, då det fanns tillräckligt med ljus och värme. Att det i Vendels kyrka ges två olika årtal, 1451 och 1452, i de båda dateringsinskrifterna beror säkert på att arbetet i det stora kyrkorummet inte hann bli färdigt den första sommaren utan måste slutföras under den följande.

Medeltida serietidningar

Marie kröning. Kalkmålning från Sölvesborg
kyrka i Blekinge. Foto: Lennart Karlsson

Gregorii mässa. Kalkmålning i Dannemora
kyrka i Uppland. Foto: Lennart Karlsson

Man skulle kanske kunna kalla kalkmålningarna för medeltidens seriemagasin, fast med ett religiöst innehåll. Och precis som serier ritas efter bestämda principer, så gällde samma sak kalkmålningarna. Motiven är likartat uppbyggda i många kyrkor och kanske de bästa exemplen på undervisning med hjälp av bilder.

Innehållet i kalkmålningarna var mycket enhetligt i fråga om val av motiv och dess placering i kyrkorummet. Under romansk tid målades alltid Herren på sin himmelska tron (Majestas Domini) i absiden i öster, men byttes under gotisk tid alltmer ut mot nådastolen. Nådastolen är en bild av gud fader som håller sin korsfäste son (med eller utan kors) i famnen och med den helige ande i form av en duva svävande över de två. Det var ett försök att bildmässigt förklara treenigheten, som annars var både abstrakt och svår att förklara i ord.

Det andra motivet som ofta placerades i absiden var Marie kröning. Motivet blev allt vanligare under 1200-talet och visade att Maria blev en allt viktigare gestalt i den kristna läran.

Ytterligare ett vanligt motiv under den senare medeltiden var det som kallades för Gregorii mässa. När påven Gregorius förrättade mässan och skulle dela ut nattvardsbrödet så började en kvinna skratta ”Inte kan Kristus finnas i det där brödet. Jag har ju själv bakat det nu på morgonen”. Då visade sig Kristus över altaret och visade sina sår för alla som deltog i mässan.