Flickan från Birka

Här kan du få veta mer om en liten flicka som levde i den vikingatida staden Birka för länge sedan. Vi är nyfikna på vem hon var. Under hösten 2011 återskapade skulptör Oscar Nilsson Birkaflickans ansikte på Historiska museet. Hon har en permanent plats i vår Vikingautställning och nu har rekonstruktionen också fått ett namn – Disa!

Det var under sportlovet 2012 som museets besökare och besökarna på tidningen Kamrat-Postens webbplats fick rösta fram namnet. Det fanns sju namn att välja bland, alla mer eller mindre vanliga under Vikingatiden. Populärast var Disa som fick klart flest röster! Disa är en kortform av namn som innehåller dis, som Disälv eller Holmdis. Diserna var i den fornnordiska religionen ett slags kvinnliga övernaturliga väsen, mycket lika alverna, som kunde tillbes och ges offergåvor. Den högsta disen var självaste gudinnan Freja.

Rekonstruktionen av Birkaflickan

Flickan från Birka

Vid en handelsplats i Mälaren bodde för cirka 1 200 år sedan en liten flicka. Hon var inte ensam. Mellan 500 och 1 000 personer bodde och verkade här under 200 blomstrande år. Men att leva här hade sitt pris, ett pris som framför allt barnen fick betala i sjukdomar och död.

Birka uppstod omkring mitten av 700-talet e. Kr. Kungariken växte fram och ett bra sätt för kungen att befästa sin makt var att anlägga handelsplatser. Kungen själv, okänt vilken, bodde troligen på Adelsö. Birka blev snart en viktig knutpunkt för Östersjöhandeln. Varor och människor kom och gick från hela den kända världen.

Livet i Birka

I själva staden, omgärdad av en stadsvall, fanns ett myller av trähus och trånga gränder. Hantverkare av olika slag arbetade med järnsmide, smycketillverkning i brons och ädla metaller, samt ben- och hornhantverk. En bit bort fanns Birkas borg där krigsmän skyddade staden från angrepp.

Birkaflickan

Birkaflickan hittades begravd vid en gravplats norr om borgen. Med sig i graven fick hon ett förgyllt spänne, glaspärlor gjutna omkring en kärna av guld eller silver, en kniv och en behållare av ben med synålar. Dyra gåvor som skvallrar om att flickans familj var välbärgad. Kanske arbetade hennes far som guld- eller silversmed.

Birkaflickans skelett.

Sjukdom och död

Att ett barn dör är alltid en sorglig händelse. I Birka måste det ha funnits mycket sorg. Nästan hälften av barnen i Birka dog innan de fyllt 10 år. Anledningen är att samhället saknade mediciner och sjukvårdskunskaper. Även den mest harmlösa sjukdom kunde leda till döden, sådant som vi i dag tar en penicillinkur för.

Könsroller

Egentligen vet vi inte säkert att Birkaflickan är just en flicka. Det som talar för att det är en flicka är gravgåvorna. I ett samhälle med stark uppdelning mellan kvinna och man, speglade gravgåvor tydligt livet i Birka. Män och pojkar begravdes med vapen, häst- och jaktutrustning, medan kvinnor och flickor begravdes med smycken och textilredskap.

Exotism och död

Att leva i Birka måste ha varit omtumlande. Å ena sidan anlände skepp med varor och människor från platser långt bort; exotiska föremål som inte många människor hade sett; människor som såg annorlunda ut än de själva. Å andra sidan var döden en konstant följeslagare i livet på handelsplatsen Birka.

Runt 970 upphörde Birka som knutpunkt för Östersjöhandeln. Landhöjningen och införandet av större fartyg gjorde att vattenvägarna blev ofarbara, och kungen flyttade handel och andra viktiga funktioner till Sigtuna. Kvar i dag finns endast spår i jorden, tysta spår som bär på minnen från en tid då Birkaflickan levde och dog.