En lycklig grek?

”Var lycklig Eunesios”. Ungefär så står det på en guldfingerring hittad 1936 i en åker vid Berga-Vrå, Kjula socken i Södermanland. Ringen är märklig både genom sin formgivning och sin dekor.

Ringen har tre infattade stenar på ovansidan, en karneol och två granater. Av dem är kanske den stora karneolen mest iögonfallande. Inte för sin storlek men väl för sin inskrift. Det är på den det står ”Evtyxi Evnici” (ungefär ”Var lycklig Eunesios”). Vem den lycklige var som från början bar denna fingerring vet vi inte. Förmodligen tillverkades den i en av det romerska rikets östra riksdelar. En grekisktalande person vid namn Eunesios har troligen burit den som amulett. Annars var det ganska vanligt i det romerska riket med signetringar, som man använde som sigill och ”undertecknade” och förseglade sina brev med. Men på sådana ringar är texten spegelvänd så att avtrycket får en rättvänd text.

I ringens mittersta sten står inskriptionen ”Evtyxi Evnici”. Foto: Ulf Bruxe/SHM

Magiska egenskaper

Vilken typ av amulettfunktion karneolen haft vet vi inte. Men det var vanligt i hela Medelhavsområdet att bära ringar med olika typer av infattade stenar. De ansågs besitta specifika magiska egenskaper. Vissa stenar skyddade mot förgiftning, andra stimulerande kärleken eller botade sjukdomar.

”Det är inte en slump att vi bär våra förlovnings- och vigselringar på ringfingret”

Dessa egenskaper kunde förstärkas ytterligare om ringen bars på ringfingret. Därifrån trodde man nämligen att det gick en nerv direkt till hjärtat. En ring stimulerade denna nerv som på så sätt påverkade kroppens viktigaste organ, hjärtat. Det är inte en slump att vi än idag bär våra förlovnings- och vigselringar på ringfingret: guldet som är opåverkbart av tiden ska ständigt stimulera kärleken och aldrig låta den dö. Om det fungerar är en annan fråga.

Statuspryl i Sörmland?

Varför Eunesios ring hamnat i dagens Södermanland vet vi inte. Kanske var den en gåva från en grek till en nordbo, kanske stöld- eller plundringsgods, eller kanske bara en lustig souvenir hemtagen för att imponera på grannar och släkt?

Idag hittar vi den i monter 3b i Historiska museets Guldrum. Och när vi tittar på den där kan vi spekulera i hur den en gång kom att hamna i Berga-Vrå. Och kanske också fundera lite på hur skrivtecknen uppfattades. Förstod man att det var skrift eller var det bara magiska tecken som gav ringen ett högre värde som amulett?

Månadens föremål, april 2008
Av Kent Andersson