Mat- och djurhållning
De arkeologiska undersökningarna under 1990-talets första hälft genererade ungefär sex ton ben. Av den stora mängden valdes ca 10 % ut för mer detaljerade studier och analyser.
Trots den stora mängd djurben som grävts fram i Birkas svarta jord finns flera problem kring hur de kan användas för tolkningar av djurhållning på ön under birkatid. En relativt liten del av svarta jorden har undersökts och det går inte att dra slutsatser om djurhållningen generellt baserat på de benfynd som har gjorts då de endast representerar en bråkdel av alla de djur som levde och/eller slaktades på platsen. Men benfynden ger givetvis indikationer om vilka proportioner av djurhållning som det handlar om och visar också på ett antal djurarter som med säkerhet fanns på platsen. Den största delen av alla ben som hittats i Birka kommer från nötkreatur, grisar och får, och benen är slaktavfall och matrester. De osteologiska analyserna har visat att det bland gris- och fårbenen ofta var ungdjur med mört kött medan nötkreaturen oftare var äldre när de slaktades. En tänkbar förklaring är att man hållit mjölkkor på ön som slaktats när de blivit äldre. Det har också hittats många ben från höns och sjöfågel.
Med sitt läge vid vattnet var fisket av stor betydelse. Fiskbensmaterialet är stort och visar att man ätit bland annat gädda, abborre och gös.
Obrända djurben med slaktspår. Foto: Gabriel Hildebrand/SHM