Gjutformar
Gjutformar är en av de största fyndkategorierna från Birka. Större delen av materielet hittades vid den verkstad som grävdes ut mellan åren 1990 och 1995, men gjutformar har även hittats vid exempelvis Garnisonen.
Fyndmaterialet från verkstaden består främst av gjutformar för att gjuta ovala spännbucklor av typen P27, men även flera gjutformar för andra spännbucklor (t.ex. P37) och likarmade spännen har hittats. En annan stor grupp föremål som gjöts på Birka var bultlås, vilka löddes samman i ett keramisk paket som fungerade som både gjutform och degel. Gjutformarna från Birka var i huvudsak gjorda i lera med en väldigt hög halt sand, men det finns även ett mindre fyndmaterial av täljsten och andra bergarter. Under järnåldern och vikingatiden använde man sig av i princip tre olika typer av gjutformar – öppna, tvådelade samt förlorad-vax gjutformar.
Gjutform av sandsten avsedd för gjutning av barrer. Foto: Christer Åhlin/SHM
I öppna gjutformar gjöts främst enkla former, så som till exempel barrer och beslag, medan tvådelade och förlorad-vax gjutformar användes för att tillverka mer komplexa artefakter. Öppna gjutformar tillverkades huvudsakligen i sten och från Birka känner vi gjutformar av täljsten, sandsten och skiffer. Dessa är finkorniga bergarter som det är lätt att arbeta med. Tvådelade gjutformar gjordes i två formhalvor som sedan fästes samman med ett yttre lager lera. Förlorad–vax gjutformar gjordes i två steg, först formade man en modell av det som skulle gjutas av vax, sedan byggde man upp en gjutform av lera runt vaxmodellen. Gjutformen hettades sedan upp och man lät vaxet rinna ut, varpå man sedan hällde smält metall i tomrummet som bildas inne i gjutformen. När metallen stelnat bröt man upp gjutformen och plockade fram det gjutna föremålet.
Gjutform av täljsten för tillverkning av drakhuvuden. Foto: Gabriel Hildebrand/SHM
Rekonstruktioner av gjutformar för ovala spännbucklor har visat att dessa var tekniskt komplicerade och tillverkades i flera steg. Generellt var det en tvådelad gjutform, men vardera delen gjordes med förlorad-vax teknik separat för att sedan läggas ihop och fästas samman med ett tunt lager grövre lera. Tillverkning av ovala spännbucklor har främst hittats på större vikingatida orter som Birka, men det finns även exempel av produktion på mindre orter.