Esther Shalev-Gerz

Esther Shalev-Gerz (född 1948 i Litauen, bor i Paris) är internationellt erkänd för sitt utforskande av konstruktion av kunskap, historia, och kulturella identiteter. Hennes verk utvecklas genom en aktiv dialog, överläggning och förhandling med människor. Genom deras medverkan lyfts individuella och kollektiva minnen, åsikter och upplevelser fram, som sedan blir både representerade och uppmärksammade.

The Gold Room (Guldrummet) handlar om hur kulturföremål skapas och förstås. Shalev-Gerz har bjudit in fem historiker att berätta om föremål de valt ur museets samling och fem människor som nyligen flytt till Sverige att berätta om ett föremål de tagit med sig på sin långa resa.

The Gold Room

– An Answer to Jorge Luis Borges’s Text ‘The Scandinavian Destiny’

Video, 40 min; fotografier, 50 x 60 cm; fem föremål ur museets samling, fem inlånade föremål, 2016

I The Gold Room har Esther Shalev-Gerz bett fem historiker att ifrågasätta de rådande diskurserna inom historieämnet och utveckla potentiella berättelser kring fem föremål som valts ur museets samling. De andra fem deltagarna är flyktingar som nyligen anlänt till Sverige. När de flydde var de tvungna att noga tänka igenom vad de skulle ta med sig på den långa färden. De berättar om det enskilda föremål de valde och utvecklar sedan sin personliga berättelse om världen och samtiden.

I videon täcker ett svävande guldblad en ruta i bildens mitt. Med hjälp av den surrealistiska fotoeffekten solarisation – som resulterar i en bild som samtidigt är både positiv och negativ – sammansmälter konstnären färgerna, avslöjar nya detaljer och skapar en stämning av övergång och passage.

Den argentinska författaren Jorge Luis Borges skriver i sin essä ”The Scandinavian Destiny” att de nordiska folken var först av alla européer att resa ut i världen, och att de varje gång lämnade efter sig runstenar med bild och text. Borges’ grav i Genève är utformad som en runsten. Han förbryllades av hur nordbor skapade sitt öde, som om de inte riktigt förstod vad de upptäckt. Så här avslutar han sin essä:

”I världshistorien är det som om Skandinaviens krig och böcker aldrig hade existerat, allt förblir avskilt och utan spår, som om det hade inträffat i en dröm eller i kristallkulor av det slag som spåkvinnor använder sig av.”

Projektet pekar på det stora kulturella värdet hos de föremål som nordborna valde att ta med sig tillbaka hem från sina resor. Föremålen vittnar om nyfikenhet och kontakt med andra kulturer. Senare förvandlades de till minnen av dessa resor och möten, och upptogs också i en ytterst sofistikerad hantverkstradition. Kulturföremålen bär på en rik och invecklad historia av personliga möten och äventyr.