Ovala spännbucklor och likarmade spännen

I många kvinnors dräkt under 800- och 900-talet ingick en så kallad hängselkjol som hölls på plats med hjälp av två så kallade parspännen. Den typ av parspännen som kallas ovala spännbucklor är de som i störst utsträckning användes av Birkas kvinnor.

---

Totalt har omkring 320 ovala spännbucklor hittas på Birka, majoriteten – 290 stycken – har framkommit i gravarna. Antalet hela par av de gravfunna spännena uppgår till 131 stycken. Utöver de gravfunna så har även enskilda spännen framkommit vid undersökningar i Svarta jorden samt i enstaka fall vid marinarkeologiska undersökningar  i vattnet där utanför. Ett stort antal gjutformar, eller fragment av gjutformar, har likaså framkommit i Svarta jorden, vilket visar att de här sortens spännen har tillverkats på platsen. Från undersökningarna 1990-1995 tillvaratogs drygt 1800 fragment av gjutformar till ovala spännbucklor.

Ovala spännbucklor har inte bara varit ett inslag i kvinnodräkten på Birka utan även i många andra delar av ”vikingarnas värld”. I en del andra områden och framför allt på Gotland tillverkades och användes helt andra typer av parspännen.  På grund av sin talrikedom och stora geografiska spridning har de ovala spännbucklorna sedan lång tid tillbaka tilldragit sig arkeologernas intresse. Signifikanta skillnader i utförande och mönster gör bland annat att de kan delas in i olika distinkta typer som också kan dateras och på så vis är spännbucklorna viktiga för vikingatidens kronologi: man kan datera till exempel olika gravar med hjälp av dem.

De flesta ovala spännbuckor kan hänföras till ett antal standardiserade typer och även om antalet spännen från Birka är stort så är antalet typer som förekommer relativt litet och uppgår till färre än tio. De vanligast förekommande är de som benämnts P37, P51 och P52 och av dessa är typen P51 den som förekommer rikligast på Birka.

Studier har visat att Birkaspännena kan indelas i en äldre respektive en yngre grupp. Båda grupperna kan sedan indelas i ett antal undergrupper, två för den äldre samt tre för den yngre. Något utmärkande som skiljer grupperna åt är att de äldre spännbucklorna i regel är enkelskaliga, dvs gjutna i ett skikt, medan de yngre är dubbelskaliga är består av två skikt. De äldre spännena är oftast ornerade i varianter av Broa- eller Osebergsstil medan ornamentiken på de yngre vanligtvis är utförd i Borrestil.

De ovala spännbucklorna bars ibland i kombination med ett tredje större spänne som höll ihop en kappa eller mantel, sprundet på en tunika eller en blus som bars tillsammans med hängselkjolen. Under 800-talet var det tredje spännet ofta ett så kallat likarmat spänne och många av dessa har också hittats i Birka. Det likarmade spännet fortsätter att användas även längre fram i tiden under 900-talet, ibland har det ersatts av ett runt eller treflikigt spänne som fyllt samma funktion.

Läs mer