Textilproduktion i Birka
Vid undersökningar i Svarta jorden har det hittas många redskap och föremål som har samband med eller anknytning till textilproduktion och sömnad.
De vanligast förekommande är sländtrissor (för tråd- och garnspinning), vävtyngder (som tynger ner varpen vid vävning i stående vävstol), nålar och nålhus samt saxar. Sammantaget tyder mängden föremål på att verksamheten har varit omfattande och det har uppskattats att produktionen bör ha täckt befolkningens behov. Men några speciella hus – vävstugor eller verkstäder – där arbetet utfördes har dock inte kunnat identifieras.
Redskapens olika karaktärer indikerar också att textilhantverket har varit varierat, det har således inte handlat om att väva eller låta sy upp endast en viss sorts tyg eller kläde. Noggranna studier av bland annat sländtrissorna har avslöjat att det spunnits såväl grov tråd som kan ha används vid segeltillverkning (vävning och ihopsyning) eller för grovt kläde, som tunn tråd för finare sömnad eller broderier. Liknande variationer går även att urskilja bland nålarna som både utgörs grövre bennålar och tunnare synålar av järn eller ben.
Sannolikt vävdes såväl grövre ylletextiler till kappor, mantlar och segel som finare textilier av linne till blusar, schalar. De små och lätta sländtrissorna har inte kunnat användas till annat än att spinna mycket fin, tunn tråd av antingen lin eller ylle.
Föremål kopplade till textilproduktion funna på Birka. Foto: SHM
Det finns också tecken som tyder på att textilproduktionen över tid kommit att öka i omfattning för merparten av redskapen har hittats i lagerkontexter som tillhör 900-talet, det vill säga de senare perioderna av Birkasamhällets dagar. Exakt hur detta skall uppfattas är dock oklart – beror det på att behovet har ökat, kanske till följd av att befolkningen ökat i antal eller speglar det att vävning och sömnad blivet en viktigare del av Birkas samlade hantverksproduktion? Eller är det helt enkelt så att det har undersökts mer av Birkas yngre kulturlagerkontexter, än av de äldre? Det förefaller emellertid inte som om någon övergång till, eller ökad specialisering på exempelvis finare tyger eller kläden skett, produktionen omfattade fortfarande båda sorter.
Textilhantverk har traditionellet uppfattats som en kvinnlig syssla. Nålhus, med nålar, saxar, vävbrickor och sländtrissor är också vanliga inslag i många kvinnors gravar, ett faktum som kan sägas stödja antagandet. Men då allt tyder på att produktionen varit varierad och inte enbart bestått av till exempel brickbandvävning eller broderier, som antyds av föremålen ovan, har sannolikt båda könen varit involverade i arbetena.