Hantverkare

För att förse den växande stadsbefolkningen med livsmedel och redskap växte allt fler hantverksyrken fram under medeltiden.

Dessa var specialiserade inom ett område. Skomakare, skräddare, krukmakare och kopparslagare är några exempel. Hantverkarna i ett yrkesområde höll samman i ett skrå. Under 1300- och 1400-talen bildades skrån. Det var sammanslutningar av hantverkare inom ett yrke. Varje yrkesgrupp hade ett eget skrå. För att bli hantverkare i en stad krävdes en lång utbildning. Först gick man i lära hos en mästare som lärling. Därefter kunde man bli gesäll, eller mästersven, hos en mästare. Slutligen avlades ett mästarprov som granskades av flera mästare. Den blivande mästaren var också tvungen att äga en viss förmögenhet för att få arbeta.

En hantverkare tar en paus i sitt arbete. Kalkmålning från Vendel kyrka i Uppland. Foto: Lennart Karlsson

Skråna hade också en social uppgift. De tog hand om sina sjuka medlemmar, ordnade utbildning åt faderlösa barn och hjälpte änkor om dessa inte kunde försörja sig själva. Kunde änkan yrket hade hon rätt att ta över mannens hantverk. Detta var den enda möjligheten för en medeltida kvinna att bli ekonomiskt självständig. På bilden en hantverkare som tar en paus i sitt arbete. Han sitter med en kanna och kopp i händerna. Bakom honom skymtar hans redskap, bland annat en borr och en yxa.