Vad är en gammal paddel värd?

Är paddelåran värd 25 kronor som Rådman K. Trotzig i Hedemora föreslog? Eller minst 75 kronor som upphittaren, hemmansägare Frans Perers i Österbyn, Hedemora socken, Dalarna, hävdade? Eller 100 kronor som amanuens Karl-Alfred Gustavsson från Riksantikvarieämbetet till sist föreslog.

Paddelåror har sett likadana ut i årtusenden därför var det inte lätt att datera denna åra. I dag vet vi att den är över 9 000 år gammal. Frans Perers äger en liten gård i Hedemora socken. En dag tidigt år 1928 håller han på att bryta torv på Åkermyra. Då får han plötsligt syn på en träspade. Den ligger över två meter ner i mossen och han förstår att den kan vara gammal. Han gräver försiktigt fram den och kontaktar omedelbart rådman Trotzig i Hedemora. Han vet att Trotzig fungerar som Riksantikvarieämbetets ombudsman.

Köpslåendet börjar

Rådman Trotzig framhåller att träföremål inte har något ekonomiskt värde. Han menar till och med att Frans Perers borde skänka paddelåran till Statens historiska museum. Men Perers står på sig.  Han har köpt gården för lånade pengar. Hans skulder uppgår till över halva taxeringsvärdet. Han har helt enkelt inte råd att, som han säger ”låta ett tillfälle som möjligen kan ge en liten extra inkomst gå mig förbi”.

Hemmansägaren påpekar att fyndet är sällsynt och att en samlare gärna skulle äga en sådan dyrgrip. I det mycket vackert skrivna brevet till Riksantikvarien kräver Perers att få en ersättning som är jämförbar med tidigare utbetalda belopp. Han begär minst 75 kronor och vägrar att kvitterar ut den hittelön på 25 kronor som Riksantikvarieämbetet skickat till Rådman Trotzig.

Perers lämnar föremålet till Rådman Trotzig ”för påseende och eventuell åldersbestämning”. Trotzig skickar fyndet till Stockholm och sedan får Perers genom tidningen veta att det hade införlivats i Historiska museets samlingar. Detta skedde tydligen utan upphittarens tillstånd.

Amanuens Karl-Alfred Gustavsson skickas då till Hedemora för att reda ut oenigheterna kring paddelåran. Han föreslår att Perers ska få 100 kr som hittelön. Perers får ett brev från Riksantikvarieämbetet den 13 juni 1929 med en postanvisning på 100 kr. Samtidigt får Rådman Trotzig brev där han uppmanades skicka tillbaka 25 kr som inte kvitterades ut.

Paddelåran blir äldre och äldre

Frans Perers ville veta hur gammal paddelåran var. Paddelåror har inte förändrat form under årtusendena. Expertisen på Historiska museet kunde därför inte datera föremålet. De skickade det till Sveriges geologiska undersökning som undersökte jorden som fanns kvar på åran. Pollenkorn i jorden gav en bild av skogssammansättningen vid tiden då åran hamnade i mossen. Därför menade man att paddelåran var från yngre stenålder, cirka 2600 f.Kr.

År 1964 är C-14 datering av arkeologiska föremål en relativt ny metod. En bit björk som Perers hittade på samma ställe som åran skickades till datering. Man vill inte ta ett träprov från själva åran eftersom det behövdes en ganska stor bit och det skulle ha förstört föremålet. Dateringen blev 5885 f.Kr.

När Historiska museet skulle göra en ny utställning om Sveriges förhistoria ville man göra en ny datering. C-14 metoden har förfinats och nu behövs väldigt litet material för en datering. En bit trä togs från åran och skickades till Ångströmlaboratoriet i Uppsala. Dateringen blev 7040–6640 f.Kr. Den nya dateringen gör att föremålet verkligen förtjänar sin plats i utställningens avdelning som handlar om resor.

Månadens föremål, augusti 2008
Av Jackie Taffinder