En oväntad fångst

Ett av de märkligaste fynden från den uppländska myllan är den romerska bronsstatyett som på 1700-talet fiskades upp ur sjön Fysingen norr om Stockholm.

Ur den uppländska myllan har många märkliga arkeologiska fynd bärgats genom åren. Allt från stenredskap från människans första trevande närvaro i landskapet till märkliga lämningar från vikingatid och senare. Men frågan är om inte ett av de märkligaste fynden är den romerska bronsstatyett som på 1700-talet fiskades upp ur sjön Fysingen norr om Stockholm. Bland alla udda ”bottennapp” som fiskare kan skryta med torde denna statyett vara ett av de mer osannolika. Och kanske liknar det mest en riktig fiskarhistoria.

Denna 26 cm höga romerska statyett har tidigare ingått i den kungliga samlingen på Drottningholms slott. Till Statens historiska museum kom den år 1884 som en deposition från Nationalmuseum men finns nu åter där. Foto: SHM

Romersk skyddsgud

Statyetten är tillverkad i en romersk provins på 100-talet e Kr. Den föreställer en yngling som med sin högra hand sträcker fram en skål. Det rör sig om en så kallad genius, en form av romersk skyddsgud. Sådana figurer förekom i det romerska riket både i den offentliga kulten och i den privata. De var därför mycket vanliga. I Norden är de däremot ovanliga.

Det är inte utan att man undrar lite över hur Fysingenfiguren har tagit sig den långa vägen från en romersk provins till centrala Uppland. Har någon haft med den hem som en souvenir? Eller har den köpts på en marknad i södra Skandinavien?

Offrat krigsbyte?

Eller är den ett resultat av en plundring där deltagarna behöll lite av bytet för egen del? Det lär vi aldrig få veta. Men mot bakgrund av, att den här typen av föremål är mycket ovanliga kanske man vågar gissa sig till, att någon tagit hem den direkt. Som ett minne från en vistelse i ett främmande land där till och med gudarna var andra än de hemmavid.

Tankeväckande är också att figuren hittats i vatten. Man brukar ofta tolka fynd som hittats i sjöar, andra vattendrag eller mossar som offergåvor. De har sänkts ned i vattnet som gåvor till gudarna, oåtkomliga för vanliga dödliga. Om Fysingenfiguren är ett offerfynd har den med andra ord behållit en ”helig” status även då den lämnat det romerska riket.

Nya gudar – och gamla

Detta är ju inte alls en självklarhet eftersom den representerar en helt annan religion än den som utövades i Norden vid den här tiden. Men man kan tänka sig att ägaren lärt känna nya främmande gudar under någon resa och väl hemkommen fortsatt att tillbe dem, naturligtvis vid sidan av de gamla gudarna. För det fanns inga hinder mot att införliva nya gudar eller gudinnor vid sidan av de gamla. Det ser man även andra exempel på, liksom att romerska gudars attribut överfördes till nordiska.

Hela landskapet runt fyndplatsen är för övrigt intressant. Det finns nämligen många namn på platser som man brukar förknippa med hednisk kult och religionsutövande. Man skulle nästan kunna tala om ett sakralt landskap, ett heligt landskap där den romerska figuren en gång ingick men där vi inte exakt vet hur sammanhangen egentligen tedde sig.

Idéspridning över stora områden

Men tolkningen av ett föremål underlättas ofta om man sätter in det i rätt kontext. Det gäller inte bara inpassningen i tiden utan självfallet också i rummet, i det här fallet landskapet. Då kan man förstå föremålen på ett bättre sätt och deras mening blir tydligare. Isolerade från tid och rum reduceras de till bara stumma föremål.

Fysingenfiguren är ett bra exempel på långväga mycket direkta kontakter. Den visar också att idéer och föreställningar kan ha överförts över mycket stora områden. Och att människorna för 2 000 år sedan inte var främmande för vad som skedde runt om i världen.

Nyheter och föremål spred sig och man påverkades direkt eller indirekt av detta. Så även om man bodde i en järnåldersby i det som idag är Uppland visste man om att man i det romerska riket tillbad helt andra gudar än vad man själv gjorde. Och vissa utvalda hade till och med kunskap om dessa främmande gudar, ja till och bilder av dem.

Månadens föremål, oktober 2006
Av  Kent Andersson