Tärningen kastad

I dag spelas det som aldrig förr. Att spela poker på nätet är stort och många ägnar flera timmar om dagen åt dataspel. Men de traditionella sällskapsspelen på faktiska bräden och med riktiga pjäser lever också kvar, som Schack, Monopol och Fia med knuff. 

Tärningar och färggranna papperspengar tröttnar man inte på, trots de nya, snabba, actionfyllda digitala spelen. Att spela spel är inget nytt. I egyptiska gravar finns scener avbildade där den döda spelar ett spel som heter Senet. I rika gravar finns själva spelet också med bland de personliga föremålen. Faraon Tutankhamun som levde för omkring 3 250 år sedan hade fått med sig flera Senetspel i sin grav. Ett annat exempel är de cirka 4 500 år gamla resterna efter ett vackert spel som brukar kallas Kungliga spelet av Ur och vars spelplan har utformats med hjälp av snäckskal, röd kalksten och blå lapis lazuli.

Mannen i Ultuna och hans spel

För drygt 150 år undersöktes en gravhög i Ultuna strax söder om Uppsala. I högen påträffades många spännande föremål som hade placerats i en båt tillsammans med en begravd man, bland annat rester efter svärd, sköld och hästutrustning tillsammans med järn- och bronsfragment från en hjälm.

Pjäserna är tillverkade av slipade ledkulor och alla har ett hål i botten. På en finns ett treflikigt bronsbeslag. Inventarienummer 2194

Man hade även sörjt för mannens fritid i livet efter detta, genom att i döden förse honom med spelpjäser och tärningar. Kanske fanns även ett spelbräde, men det hade i så fall förmultnat under den långa tiden i jorden. Graven har daterats till vendeltid (550–800 e.Kr.) och liknar de mer välkända båtgravarna i Vendel och Valsgärde i Uppland.

Mannen i Ultuna hade fått med sig 37 spelpjäser och tre så kallade stavtärningar. Pjäserna har kanske varit målade för att kunna skiljas åt. Om tärningarna och pjäserna hört ihop och använts tillsammans vet vi inte. De kan ha använts var för sig, så att man spelat tärning med tärningarna, och kanske något strategispel med pjäserna.

Det finns ett något senare spel som heter Hnefatafl. Om pjäserna hört till det spelet kan pjäsen med det treflikiga bronsbeslaget ha varit kungen som skulle omringas av de anfallande pjäserna och försvaras av de egna. Hnefatafl kan inte riktigt jämföras med schack, men är på liknande sätt ett strategispel utan tärningar.

Tärningarna är av ben. De har tre, fyra, fem och sex markerade på långsidorna.

Spela spel

Att spela var under vendeltid del av en lång tradition. Liknande spelpjäser har hittats från åtminstone 200-talet och fram till vikingatiden. Ben är ett vanligt material, men det finns även pjäser i glas och bärnsten. Vi får också tänka att det säkert fanns betydligt enklare spelpjäser än dem vi hittar i gravar. Dels sådana som inte har bevarats, dels sådana vi inte kunnat identifiera som pjäser. Man kan ha använt vanliga stenar.

De spelpjäser vi kan identifiera härrör ofta från rika gravar. Pjäser från samma tid hittas också i gravar på kontinenten. Att spela spel var en del av en europeisk aristokratisk kultur. Strategiska spel som Hnefatafl har förknippats med möjligheterna att öva sig inför slag och andra krigiska situationer. Men man ska nog inte underskatta de mer världsliga delarna av spelandet; att det helt enkelt handlar om att ha roligt och att få tiden att gå.

Resespel

Mannen i Ultuna hade många spelpjäser och flera tärningar i sin grav. Kanske fungerade hans uppsättning av pjäser och tärningar ungefär som moderna resespel. I sådana komprimeras spelen och samma pjäser kan med vissa variationer användas till flera olika spel. Han hade säkert använt pjäserna och tärningarna många gånger i livet, och fick dem sedan med sig på sin sista resa i döden.

Spelpjäserna är utställda i Historiska museeets utställning ”Forntider”. Du hittar också fler spelpjäser i vår samlingsdatabas.

Månadens föremål, december 2007
Av Lotta Fernstål