Marias liv del 2

Andra delen: födelsen

Strax efter att det här hade hänt flyttade jag hem till min äldre släkting Elisabet och bodde hos henne några månader. Elisabet väntade också barn. Med Elisabet kunde jag dela det som hände med min kropp. Elisabet var en riktig vän.

Bara några dagar innan jag skulle föda var jag och Josef tvungna att ta oss till hans hemstad Betlehem för att registrera oss för skatt. Det var inte lätt för mig som var höggravid, att sitta på en åsnas rygg. När vi äntligen kom fram kunde vi inte hitta någonstans att bo och till slut övernattade vi i halmen i ett uthus bland djuren och några herdar.

Där i uthuset blev det dags för mig att föda. Jag tog av mig skorna, manteln och min slöja och lade plaggen bredvid mig. Sedan tog jag fram två små linnen och två ylleplagg som jag hade haft med mig för att linda barnet i.  Själva födelsen skedde på ett ögonblick, och helt omärkligt, medan jag bad.

Detalj från helgonskåp. Inv.nr. 3776:06:00; datering 1425; Västra Eds kyrka; Småland.

Barnet låg helt naket och klart skinande på marken, alldeles rent, och moderkakan låg hel och vacker bredvid. Jag tog av navelsträngen bara genom att försiktigt ta i den. Sedan lindade jag barnet i de kläder jag haft med mig.

Efter åtta dagar omskar vi pojken och gav honom namnet Jesus och efter 40 dagar for vi till templet i Jerusalem för att tacka Gud för vår första son. I templet mötte vi en mycket gammal man som hette Simeon och som tog min son i knäet och berättade att han var Messias som alla väntat på och som skulle befria folket. Men det skulle bli mycket smärtfyllt. Jag minns fortfarande hans ord till mig: ”Också genom din själ ska det gå ett svärd.”

Ryktet att mitt nyfödda barn var Messias spreds till kung Herodes i Judéen. Han blev orolig för sin egen ställning och befallde därför att alla pojkar i landet under två år skulle dödas. Vi lyckades fly. Och vi tog oss till Egypten. Först efter flera år som flyktingar, när vi hört att Herodes dött, vågade vi återvända och bosatte oss då hemma i Nasaret.