Arbete och fritid

I staden bodde allt från rika köpmän till fattiga tiggare. Men de flesta som bodde i städerna var helt vanliga människor, som köpdrängar, pigor, hushållerskor, lärlingar och arbetskarlar. Det vanligaste var ändå att man bodde på en gård, oftast belägen i en by, på  landet.

På gården hade man självhushåll, det vill säga man arbetade med att framställa allt en familj behövde för att överleva; till exempel bröd, mjölk, ägg, kött, grönsaker och ull. Man tillverkade också sina egna kläder, möbler och redskap på gården. Blev det något överskott av det man framställde kunde man sälja detta inne i staden för att få möjlighet att köpa sådant man själv inte kunde tillverka eller producera.

Tullpliktiga varor

Under slutet av 1200-talet förbjöds all handel med varor på landsbygden. Istället skulle man köpa och sälja sina varor inne i staden.

Kalkmålning från Trefaldighetskyrkan i Arboga, Västmanland. Foto: Lennart Karlsson/SHM

På så sätt fick kungen inkomst av handeln genom de tullar och skatter man var tvungen att betala. Handelsmännen köpte varor från bönderna och hantverkarna och sålde dessa vidare. På samma sätt kunde de köpa sådant som inte fanns i Sverige, som vin, salt, kryddor och dyrbara tyger.

På marknaden vid stadens torg kunde man köpa och sälja varor. Marknaden var också en viktig mötesplats och samlingspunkt för många människor. Det var oftast marknad en gång i veckan, med en lite större marknad någon eller några gånger om året.

Fest och glam

I ett samhälle där alla medborgare var tvingade att jobba hårt för att överleva redan från tidig ålder var det viktigt att ibland komma bort från vardagen genom att fira olika högtider med en fest. På festen fick man möjlighet att glömma bort det hårda arbetet genom att leka, dansa, träffa släkt och vänner och äta god mat. Man firade och höll fester vid ett barns födelse och dop, när mamman fick gå i kyrkan igen efter förlossningen, när en pojke eller flicka förlovade sig, när de gifte sig, vid begravning, eller när arvet skulle skiftas.